Från elände till lycka

Oh!
(Här kmr min lilla spoiler bomb! )

NÄR KOMMER MER??? ♥

AHHHHHHHAAA det är så himla BRAAAAAAAAAAAAA! och nu är det så sjukt spännande!!!!

bra

Gud vad bra!

Oj, det var ett tag sedan jag uppdaterade den här. Det är i vilket fall inte så många kapitel kvar. Här kommer i all fall ett till! Och tack för att ni hänger kvar


Synvilla?

Att smälla till Mira och sagt åt henne att hålla käft var det sista hennes far gjort innan han ramlat ner medvetslös på det smutstäckta golvet. Nu satt hon och skakade häftigt av köld och försökte hålla mun. Flera ugglor hade kommit och gått under jullovet. Mira hade trott att hennes pappa skulle reagera lugnt. Men tanken på magi hade snarare fått honom att agera tvärt om. Några dagar efter att Mira kommit hem, lagom till jul, hade helvetet brutit ut. De ugglor som kommit in hade hennes far slitit av breven på och bränt upp och sedan omilt slängt ut ugglorna igen. Nu var alla fönster låsta och dörren igenbommad av en stor, tom bokhylla. ”Så att inga fler fågel-jäklar ska komma in.” Hade hennes far förklarat. De kläderna som Mira bar nu var smutsiga av sin fars spyor, hundspillning och mycket mer. Ingen mat fanns kvar i hemmet och Mira var på svältgränsen. Hon orkade inte längre resa sig upp, inte gå någonstans eller röra sig. Hon satt i ett hörn och tryckte medan hennes far sov ruset av sig. Sedan var det bara at börja om igen. Han åt de sista konserverna som Mira inte fick något av, han drack tills han knappt kunde stå, han slog oftast Mira tills hon var i upplösningstillstånd och sedan svimmade han.

Hon tänkte förtvivlat på Hogwarts och Lily, ja hela Lilys familj som verkade vara så snäll, hon önskade innerligt att hon fått se vad som stod i breven. För de hade antagligen varit från Lily, inbjudningar till att komma hem till dem i Godric’s-någonting. Nu satt hon bakom sitt hemska duschdraperi och önskade att hon vore död. Ja, min far kommer bli min död. Jag kommer svälta ihjäl här. Tänkte hon mer tårar brännandes innanför ögonlocken, och med ens hörde hon ett brak utifrån hallen. Säkert bara en utav hudarna. Tänkte hon men kunde inte låta bli att hoppas. Kanske var det någon som kom för att hämta henne? Både rädd och nyfiken satt hon och väntade, snor rann från näsan och hon snyftade hela tiden när hon rörde sig. De blåmärken hon fått gjorde väldigt ont. Och så hörde hon plötsligt någonting utanför. Mira höll andan. Var det någon som hade ropat på henne? Eller var det bara inbillning? Knappt hann hon tänka tanken förens dörren in till badrummet öppnades och Professor Black stod i dörröppningen.

”Mira!” Utbrast Amanda. Det var otroligt att flickan ens var vid liv. Luften var dålig av syrebrist och avloppslukter. Och flickan som satt i hörnet var så blek och svag att hon knappt kunde sitta upp. Chockad klev Amanda över flickans avsvimmade far och satte sig framför Mira. Hon kände på pulsen på flickan, den var svag men den fanns i alla fall. Åh, tack och lov. Tänkte Amanda. Mira andades i korta stötar, men log lite vagt och höll på att ramla ihop. Amanda grep hastigt tag i flickan och lyfte upp henne i sin famn, hon var lätt som ett småbarn och ben och armar hängde lealöst i Amandas famn, hon kunde känna flickans hjärta dunka panikslaget. Vad har egentligen denna hemska man gjort med det stackars barnet? Tänkte Amanda förtvivlat och bar iväg flickan ut till hallen där en telefon hängde. Hastigt slog hon numret till SOS och bad en ambulans ta hand om Miras far, antagligen skulle de ta hand om hundarna också. Mira stönade i Amandas famn. Jag kan inte stanna här och vänta på ambulansen. Avgjorde Amanda. Än sen om hon bröt mot någon mugglar-lag och tog flickan därifrån? Mira behövde magisk hjälp, avgjorde hon. Hon lagade de möbler hon sprängt sönder och transfererade sig därifrån.

SÅÅÅ bra as always!

Tankeläsare? O_o

Nejmen, det var jättebra, blev riktigt förskräckt där ett tag...

Super underbart, du skriver som en jäkla författare ♥

Love u guys! Ni är underbara som har tålamod att vänta ^^)

♥ u too

Haha, nejmen, klart att vi väntar!
Den här är värd att vänta på!