Life - Lupple & Medi PRS

Hon synade honom och torkade bort tårar från ögonen.
"Så inget annat? inga blommor eller något annat? Du luktar skogen, Friskhetens vind och nu något sött från hundschampot."

Han log mjukt. Mer detaljer. Han pressade näsan mjukt mot hennes hår och drog in hennes doft. "Du luktar, godhet, hemma, och doften påminner om våren. När allt hopp kommer igen." Viskade han.

Hon log och lade armarna om honom.
"Tack det var bättre än bara människa." Viskade hon och drog handen genom hans hår och såg på honom.
"Jag kanske ska be Wendy och de andra hjälpa mig med pärlorna?"

Han skrattade lågt. "Jag förstod inte riktigt om du ville ha min vargnos eller min mänskliga näsa." Flinade han och kysste henne lätt på kinden. "Åh älskade, du kan inte hjälpa mig mer under dagen. Du har de som ska hjälpa dig." Viskade han. "Se det som en...presentation för familjen." Log han.

Hon såg olycklig ut och såg sedan ner.
"Så jag får inget att göra idag igen? Gabriel jag vill inte bara sitta och rulla tummarna. Jag vill hjälpa dig, göra mat eller något!"

Han smekte hennes kinder sakta. "Du kommer få bli vän med alla mina systrar. " Sa han och försökte få det att låta som världens bästa grej. "Älskade...egentligen så har vi gått lite för fort fram. "Viskade han med ett roat flin. "Du och jag borde vara gifta innan du blev gravid. Men det är ju lite försent. Och denna dag...ska vara som en presentation av varandra. Vilket vi redan har så tänk det som om att min familj ska presentera sig för dig. "Sa han leendes.

Hon såg på honom och tog hans händer.
"Men låt mig då fixa något. Jag behöver inte fixa dig. Jag kan städa huset eller något. De känner mig så jag tror de inte har något emot mig. De såg mig som en syster kanske?"

Han bet sig lite i läppen. "Älskade, mina systrar behöver få fixa dig. De har...lite gåvor." Sa han mjukt. "Be dem lära dig om våra seder kanske? Be dem berätta någon historia. Då lär du dig samtidigt." Sa han mjukt.

"Fast de är inte här nu. Bara Wendy så vi måste vänta. Vad ska jag göra under tiden?" Hon såg på honom.
"Studera alla?"

Han lyssnade utåt. "De närmar sig." Sa han ärligt. "Jag förstår att det känns jobbigt. Du har alltid velat hjälpa alla andra, men Olivia. Att vara gift med mig kommer innebära att vissa saker bara blir gjorda åt dig. "Sa han mjukt. "De kommer inte vilja mena något illa men de kommer göra det..av ren...vänlighet." Sa han mjukt.