The cold in our bodies [PRS]

"Tack det känns bättre." Hon lade en hand på sin axel och masserade den när Lottie kom in i rummet. Stora ögon.
"Det pratas, rykten. Olivia det är om Greven." Hon såg oroad ut.

"Om greven? Vad säger de?", sa Olivia som lade märke till Lotties oro. "Fick du med dig någon mat?" Hon hade inte förstått allvaret ännu och var fortfarande hungrig.

"Det hörde jag inte. Det finns men vi måste sätta oss där ute. Jag vet inte varför." Hon såg på Alice och log stort.
"Du är vacker som en sommarblomma Alice." Sa hon förtjust.

"Har han gjort något?" Olivia funderade för ett ögonblick om han kanske hamnat i något slags trubbel. Han var inte den lättaste och medgörligaste att ha att göra med. Kanske kunde det till och med vara så att någon kände igen honom? Han reste ju mycket och var en högt uppsatt person. Det fanns säkert många rykten om honom.
"Är det illa?" Olivia gick för att hämta sina mynt. "Vi går ner, så får vi oss något rejält att äta innan vi tar natt. Det doftar gott, det finns säkert något bra för oss alla att äta." Hon tittade mot Alice och Lottie.

"Jag vet inte, uppfattade bara nåågra ord. Så fråga inte..." Hon höll Alice i armen och såg till att hon inte skulle ramla.
"Det kan ha sagts några ord om oss med. Men jag är osäker..." Hon svalde hårt och såg på Alice som verkade helt utmattad, trots den långa vilan.

"Du är har ätit så lite. Det blir bra att få i dig något. Då sover vi alla gott sedan."
Hon gick före de ut från rummet. Utanför möttes hon av bekanta röster av ressällskapet. Men de fanns andra där, som också talade med varandra. Var det dem som Lottie hade hört? Det var en blandad skara där.
Hon tog sikte på trapporna och bestämde sig för att vänta på Alice och Lottie innan hon valde någonstans att sitta. "Ah, Olivia! Vill ni göra oss sällskap?" Det var Maurice som vinkade åt dem. Han satt med Rion, Leo och Ivan. "Eh, jag väntar på Alice och Lottie. Kanske.", sa hon och sneglade åt vännernas håll. Hon tyckte inte det passade att hon skulle sitta med vampyrerna.

Lottie nickade bara men kom snart ner för de sista trapporna med Alice. Hon såg upp och mötes av Maurices vinkning och hon såg mot Alice.
"Du måste äta något. Sen kan vi dra oss tillbaka." Viskade hon och började leda henne mot bordet. Det fanns inga lediga kvar.
"Sätt dig så kommer jag snart Alice." Sa hon ömt.

Olivia gick efter Lottie och Alice. Hon drog ut stolen åt henne. "Här finns en plats åt dig.", sa hon och visade med handen. "Vi sätter oss i bordet bredvid.", sa hon vänligt och visade bordet som stod alldeles i närheten. På så sätt skulle alla vara nöjda- Olivia slapp sitta med vampyrerna och Alice fick ha tjänsteflickorna i närheten. Hon slog sig ner på stolen vid bordet bredvid.
"Så kul att de sig uppe på fötterna.", sa Maurice och studerade Alice med sin blick.

Alice slog sig ned och nickade ett kort svar till Maurice.
"Tack så mycket. Det glädjer mig att ni tog hand om mig..."
"Hur är maten?" Frågade hon och Lottie kom tillbaka.
"Maten är på väg." Hon såg på Maurice.

Maurice svarade Alice med ett litet leende som han gömde bakom bägaren i sin hand. Han smakade på drycken. Det var inte gott, men han var törstig, så det fick duga. Han svalde motvilligt och satte ner bägaren på bordet igen.
"Det var mitt nöje. Du har hjälpt mig, Alice. Jag hade glömt glädjen i hantverket att vårda. Det var längesedan jag hade hållit på med det. Det har gjort mig gott.", sa han och nickade mot henne.
Strax därpå blev de serverade maten av värdshusets värdinna. "Tack.", sa Olivia och högg in på maten.