Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon skrattade och nickade.
"Jag är oerhört feg. Jag var så rädd i går att gå fram till dig att jag nästan skulle svimma." Ho stoppade lite av maten i munnen och log mot honom.
"Så vad gillar du maten?"

Hon og och skrattade.
"Du kanske är för liten..." Hon hann inte säga mer innan Sammi började äta och hon log lättat.
"Tack älskade."

"Jag skulle aldrig beskriva dig så. Jag tycker du var modig som kom fram.", sa Roy och satte besticken till sidan på tallriken eftersom han ätit klart. "Den var supergod. Drycken också.", sa Roy och sträckte sig efter glaset för att smaka av det. "Vad brukar du plantera för något då?", frågade Roy och insåg att han egentligen inte visste så mycket om henne, men att det faktiskt inte gjorde något. De hade hela livet att lära känna varandra. Han gladdes åt tanken.

"Hurra! Sammi! Du är lik din far, lika förtjust i mat!"
Ethan klappade händerna och kysste det lilla barnet över pannan. Han såg upp mot Kiliah. "Bäst jag går upp och ser efter kursen. Vi vill inte åka åt fel håll. Jag kommer snart.", sa Ethan och reste på sig för att gå därifrån.

"oh rotfrukter för det mesta." Hon log och tog hans hand.
"Vill du spela kort med mig igen? Åh snälla du var så söt när du insåg att du förlorade." Hon skrattade mjukt.

"Gör så." Hon log och såg efter honom och skumpade Sammi i knät och pekade på John.
"Morfar behöver nog en kram av världens bästa Sammi." Hon reste sig och gick fram till John. Hon log och satte Sammi i hans knä som genast lade armarna om honom och verkade falla i sömn

"Det låter som en bra idé. Praktiskt.", sa Roy en aning eftertänksamt.
Han smakade av drycken och sneglade på Miliah igen då hon frågade om de skulle spela kortspel. "Kortspel? Javisst.". Ett iver syntes i hans ögon. Han svepte det sista ur glaset och plockade fram en kortlek han hade i byxfickorna. "Här, vi kan spela här.", sa Roy och började blanda korten.

John hade diskuterat med sina nygamla vänner i besättningen och verkade inte se Kiliah närma sig med Sammi i sin famn. Han hajade till då det lilla barnet sjönk ner i hans knä och John bytte en glädjefylld blick med Kiliah innan han såg ner på det lilla barnet. "Sammi..", viskade John och strök honom över det lilla huvudet som bara hade några få hårstrån. Han lade honom tillrätta att vila mot hans arm och såg på när Sammi somnade. "Den här, mina vänner, han kommer bli den mest fruktade piraten i historien, det tror jag nog.", sa John och skrattade lite åt tanken.

Hon kunde inte sluta att le och såg på honom och lade huvudet på sned.
"Om jag vinner. Får jag något av dig då?" Viskade hon och smekte hans kind med en öm rörelse.

Kiliah log och skrattade mjukt.
"Han ser så ondskefull nu." Hon lo när hon såg att han hade somnat och hon slog sig ner vid sin far.

Roy fick först tänka efter. Vad kunde han ge henne som han fortfarande inte gett henne? Men han log stort då deras blickar möttes och han nickade. "Ja, vad du vill, Miliah, min älskade.", sa Roy och ryste till av behag av hennes beröring. Han började dela ut korten och kom på sig att famla för mycket med de. Han harklade sig, som för att samla sig, och fortsatte sedan dela ut. "Vad..", började Roy. "..Vad får jag om jag vinner?"

John såg ner på Sammi som låg nära John i hans famn. "Vänta du bara, Kiliah, en dag, då är han där..", sa John som målade upp en bild i huvudet av hur Sammis framtid ut skulle se ut. John insåg kort därpå att han förmodligen inte skulle vara en del av den då han skulle gå bort innan Sammi vuxit upp. Han skakade bort tanken och svalde. Han såg upp mot Kiliah. "Så, Kiliah. Du har kommit långt i livet, vad mer önskar du dig?", sa John och såg mot henne.

"Ska vi verkligen prata ifall du vinner?" Hon synade honom och skakade på huvudet.
"Jag har hört att du inte KAN vinna i kortspel så jag behöver inte oroa mig." Hon log retsamt och tog sina kort med ett leende.
"Så vad vill jag ha?" Hon rörde vid hans ben och bet sig i läppen.
"Dig kanske?"

Hon log och nickade kort. Hon slog sig ner vid Johns sida och såg på den sovande sonen med kärlek i blicken.
"Han kommer bli en sådan bra pirat." Viskade hon.

"Hm, en dag. En dag, kanske jag vinner.", sa Roy och skakade på huvudet. Han hade själv börjat tvivla. Men han gillade spelet, och det räckte nog för att fortsätta spela. Det handlade inte om att vinna eller förlora.
Men när hon rörde vid honom flämtade han till och rodnade en aning. "Ehm.. ". Han harklade sig och synade sina kort i sin hand. "Ja, ja du får mig.", sa Roy och vågade se upp från korten för att möta hennes blick. Han svalde och tog med sin fria hand hennes och rörde försiktigt med baksidan av sitt finger längst hennes ben som svar på hennes fråga.

Hon log fortfarande och visade sina kort för honom och log mjukt.
"Vann jag?" Hon skrattade.
"Skulle förvåna mig om jag skulle förlora." Hon blickade in i hans ögon.

Roy suckade högt. "Du vann.", sa han och visade sina kort. Klart i underläge. Han samlade ihop korten och satte tillbaka de i sin byxficka.
Då kom Ethan tillbaka in i matsalen. "Allihop! Låt oss ta festen upp en våning, det är en stjärnklar himmel, en magisk kväll för musik och dans!", sa Ethan och alla jublade instämmande.
Sammi verkade inte tycka det var lika intressant då han vaknade till jublet och började genast skrika högt av motsägelse. "Oj, vi har någon som inte håller med.", sa John och började vagga Sammi, men han verkade inte höra på. Sammi grät och rörde sig otåligt i Johns famn. "Han kanske vill till sin mor..", sa John och plockade upp barnet för att räcka över honom till Kiliah.