prs yehet & kkaebsong

Inte helt säkert granskar Joshua ansiktet framför sig.
"Hmh, va inte så säker på det du," skämtar sextonåringen och låter huvudet åka aningen på sniskan med rynkade ögonbryn. Försiktigt gnager han till i Zihaos arm, något slytherineleven lärt honom, och lutar huvudet mot den andres axel. Joshua har saknat hans sällskap något otroligt mycket, så mycket att han inte kan se sig själv kunna somna ensam. "Tror du verkligen att någon på skolan har blekning och rödhårfärg här?"

Nej, det trodde han inte precis, men det hade ändå varit värt ett försök. Zihao slog löst till Joshua när sextonåringen satte tänderna i honom, tryckte bort honom en aning med hjälp av högerhanden.
”Jag säger ju att jag har ett dåligt inflytande på dig” konstaterade han och och himlade lite med ögonen. ”Hursomhelst, det måste väl gå att beställa eller någonting? Eller göra det själv, hur svårt kan det vara egentligen?” Frågade han sedan och vilade huvudet snett ovanpå Joshuas, ögonen glittrande av alla känslor som susade omkring i huvudet på honom.

Med en grimas över ansiktet slår Joshua löst tillbaka.
"Jag bar bitit dig en gång, om du jämför med de tusentals av gånger du har bitit mig, så har jag rätt att slå dig ett antal gånger," påpekar sextonåringen och puttar lätt till Zihao med foten. "Plus är det ju mysigt, tycker du inte?" han ser upp på den äldre med stora ögon, läser av hans ansiktsuttryck och nickar för sig själv. Jo, det är mysigt. "Jag antar att det borde gå att fixa på något sätt. Varför just rött om jag får fråga?"

Visserligen var det sant, när allt kom omkring. Dels att Joshua knappt bitit honom innan men även det faktum att det var väldigt mysigt.
”Okej då, och om du nu absolut känner att du måste slå mig några hundra gånger, så är det bara att köra på. Jag har ingen brådska”, flinade Zihao och stack ut tungan. Men flinet bleknade snart till ett leende och han gosade istället ner sig intill sextonåringen, nöjd och glad. ”Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag just vill ha det rött...det är en fin färg? Och det är faktiskt inte det enda jag vill göra, har stora planer på att tatuera mig när jag slutar skolan.”

Joshua ner nöjt mot den andres axel och börjar löst att knäppa med fingret mot Zihaos biceps.
"Jag tror tyvärr inte att jag har orken att göra det. Men jag lägger det på minnet, så kan jag använda mig ut av det när jag vill." påpekar sextonåringen, älskar hur värmen stiger över kroppen av kontakten. "Tatuera?" upprepar Joshua förvånat och flyttar lite på sig för att kunna se sjuttonåringen i ögon. Håret växer ju alltid ut, men att ta bort en tatuering, om Zihao nu ångrar sig, är dyrt som satan. "Vad hade du tänkt dig då?"

Ett litet skratt undslapp Zihao när Joshua började knäppa honom på armen, rakt på hans biceps. Bestämt tog han tag om sextonåringens hand och skakade långsamt på huvudet.
”Det där räknas som ett slag, tycker jag åtminstone”, knorrade han och hårdnade greppet om den andres hand så att den yngre inte kom åt att knäppa på honom igen. Det kittlades ju trots allt något alldeles förskräckligt. Sedan ryckte han lite på axlarna och vände blicken upp mot taket ett slag, däremot utan att lossa på greppet om den betydligt mindre handen.
”Jag vet inte riktgt, måste jag erkänna. Någonting fint antar jag?”

Det hårdnande greppet om Joshuas hand får lederna att dunka lite grann, och besviket slutar han med sitt knäppande spel.
"Okejdå." mumlar han med blicken fäst på händerna som fortfarande får honom att skratta till. Aningen förödmjukande är det, att ha en så liten hand, och jämfört med Zihaos ser den bara ännu mindre ut. Med en liten nick följer Joshua den andres blick upp mot taket. "Jag ville också tatuera mig för något år sedan."

”Hm, så varför gör du inte det då? Vi kan skaffa matchande tatueringar, så kan vi se riktigt fåniga ut tillsammans”, föreslog Zihao och lossade lite på greppet om den andres hand. Leendet på läpparna lyckades på något sätt få sjuttonåringen att se både elak och gullig ut på samma gång, hur nu det ens var möjligt. Han betraktade Joshua nyfiket, då han faktiskt började gilla sin lilla idé mer och mer allt eftersom sekunderna tickade förbi. Det skulle se utlöjligt ut, men samtidigt skulle det väl vara en symbol som band dem samman? Ungefär som en förlovningsring.

Tanken är ju aningen roande, men som sagt, ingen ut av dem kan se in i framtiden och veta att de alltid kommer vara tillsammans. Nej, Joshua vet att saker och ting kan gå så snett på bara en sekund.
"Jag vet inte.." mumlar sextonåringen och skakar lite på huvudet, han vill inte direkt göra Zihao besviken. När han varit femton hade han och Samuel haft en ide att skaffa liknande tatueringar, men just nu är Joshua ytterst tacksam över att de inte gjort det. "Plus har jag förlorat intresset en aning."

Det verkade inte riktigt som om Joshua nappade på idén, även om Zihao önskade att han skulle göra det. Däremot kunde han inte direkt tillåta sig själv att bli speciellt besviken. Tatueringar var ju trots allt permanenta och gick inte att ta bort i det första taget, något som sextonåringen troligen inte var tillfreds med.
”Du gör precis som du vill, jag tänker åtminstone skaffa en någon gång”, sade han och vände sig mot gryffindoreleven med ett litet leende på läpparna. ”Men just nu behöver jag inte riktigt fler aspekter som får mig att stå ut, för att vara helt ärlig.”