prs wolfy & rollspelare

James tog flaskan och la den i väskan, hon fick mer än gärna ta den också. Han smekte hennes midja och granskade henne leendes. Han lutade sig fram och pussade lätt på hennes axel.
"Vill du se en film istället?" frågade han och smekte hennes rygg istället.

Smått överraskad blev hon då han från ingenstans pussade henne på axeln och smekte sin stora hand över hennes rygg.
"Nej," skakade hon på huvudet, "har du ingenting du kan berätta eller visa för mig?"

"Jag vet inte riktigt..." sade han innan han räckte över sin mobil. Han gick in på bilder och log svagt. "Du kan ju kolla igenom bilder jag har på oss." sade han och kollade på henne.

Med en liten nick tog hon emot hans mobil och började bläddra genom bilderna, men inte ens de väckte några minnen. Antagligen försökte hon för mycket och borde slappna av och ta allt som det kom istället. Hon kunde inte tvinga fram sina minnen.

James granskade henne och lutade sömnigt huvudet mot hennes axel. Han smekte hennes midja och granskade bilderna, han saknade henne så otroligt mycket.
"Jag tror inte du kommer komma ihåg något om du tvingar fram det." sade han och smekte hennes rygg istället.

”Jag vet,” nickade hon och bet sig besviket i läppen. Hon önskade att det vore så lätt dock men det var inte meningen att hon skulle komma lätt undan. ”Men det är jobbigt. Det är ändå en lång period av det här året jag plötsligt inte kommer ihåg.”

"Jag vet..." sade han och höll om henne i en kram. Han suckade lågt och pussade henne lätt på kinden några gånger, kunde inte riktigt låta bli. Han hummade lite på en låt och smekte hennes sidor.

"James.." Hon skakade på huvudet och drog sig lätt undan. Hon var inte direkt obekväm med hans gester utan de var tvärtom ganska gulliga och hon blev varm inombords, men det var inte hans flickvän han pussade på. "Jag är inte den Stella du vet."

James släppte henne och bet sig hårt på läppen, han nickade lite och reste sig upp från sängen för att sträcka på sig.
"Jag vet, förlåt..." suckade han och granskade henne lite snabbt. Han log svagt och kliade sig i nacken.

Genast fick hon lite dåligt samvete för det hade ändå inte varit hennes mening att göra honom besviken. Vilket hon upplevde att hon gjorde genom att inte komma ihåg honom eller deras förhållande.
”Förlåt,” mumlade hon och reste sig upp, ”jag ska gå nu.”