Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape sjönk ner på knä när han inte flick liv i flickan och förstod inte vad som saknades, han hade gjort allt som stod i boken.
Han drämde till sig i skallen och plötsligt så kände han hur barnet gled ut ur hans grepp och han flämtade men han inte ta tag i barnet fören det slog i marken med en svag duns.
Han kände nu förtvivlan växa i hans eget huvud men plötsligt så hörde han något.
Bebisen började gråta och Snape såg ner och såg at barnet skrek och han tog pulsen och den fanns där och han tog försiktigt upp barnet och kontrollerade efter skador från det korta fallet och lät barnet skrika och gick sedan försiktigt in i grottan.

Tess låg och grät på marken.

Snape gick in och hörde att Tess också grät så hon skulle inte höra bebisens och an sa.
- Tess, snälla titta upp så ska du få se en sak.

Tess kollade upp på Sev.

Snape såg på henne och sa.
- Vår dotter är vid liv Tess.

Tess kollade på dottern i sevs famn.
" hon ska hetta caitlin" sa hon.

Snape lo och stte sig ner vid Tess och sa.
- Jag sa ju att jag skulle rädda henne, men sättet jag räddade henne på gjorde mig rädd att jag hade brutit ryggen eller något å henne.
Men...det var det som fick igång hennes andning.

Tess kollade på dottern i hans famn.
" du har blivit pappa Sev" sa hon.

Snape tittade på henne och sa lågt
- Även om jag tappade ner henne..
Jag stod på knä slog mig i skallen för jag hade provat allt som stod i boken om sådana och medan jag gjorde det gled hon ur min arm for med en liten duns ner i marken och sedan.....började hon gråta och andas
Jag....kontrollerade för skador från det lilla fallet men de fanns inga.

" din fick henne att andas du räddade livet på din dotter Sev" sa Tess.