Tredje Världskriget

"Du har vänner här och äta med. Jag följer med på utflykten som du befallt drottning." sa hon med en lätt bugning och försvann men en besviken och sårad blick.

Akhiti skulle ha följt efter men telefonen verkade livnära sig på hennes egen energi och hon behövde därför verkligen äta.
Hon neg innan hon stack iväg för att äta.

Nike kom till sitt rum och sjönk samman på sängen. Hon grät inte med det var gråt inombords då hon la sig på sängen och just nu bara ville dö.

Akhiti åt flitigt sin mat, energin var helt enkelt slut, innan hon åter gick för att söka upp Nike. Hon nådde hennes rum och knackade på dörren.

Nike öppnade dörren med ett slutet ansiktsuttryck.
"Har du ätit nu?" sa hon och fick fram ett svagt leende mot Akhiti. Nu skulle de ut, utflykt eller vad Akhiti bestämt.

"Mh!" Sa Akhiti leendes. "Kom nu så går vi till mitt rum, jag kom på att de här kläderna inte är de bästa för vandring!" Fortsatte hon och tag ett krokgrepp om Nikes arm.
"Vill du också byta om?" Frågade hon på väg mot rummet.

Nike följde med utan protester men ryckte bara på axlarna åt hennes fråga. Hon såg ner på henne, det fanns inte mycket att säga.
"Det beror på var vi ska." fick hon slutligen fram.

Akhiti tog ett djupt andetag. Hon kunde inte säga något om det, inte än. Så för att dölja sin nervositet log hon istället stort.
"Bara en liten vandring. Vi byter båda kläder!" Bestämde hon tillslut.
Under frukosten hade hon hört något, något mycket hemligt och stort. Prinsessan visste vad hon skulle göra!

Nike sa inget utan nickade bara ganska ointresserat. Mycket av den livslust hon haft hade försvunnit och hon var inte sitt vanliga glada jag.

När de var i hennes rum åter pratade Akhiti igen.
"Gå in i garderoben och byt om. Ta oömma kläder som klarar mycket värme!" Bad prinsessan Nike och nästan knuffade henne in i garderoben.