Barnie och coolingen, prs

Jag ser mig om efterfolk jag känner. Jag ser ingen, så jag går mot en tom vagn. Ingen kommer och sätter sig vid mig, så fort de ser att det är jag som sitter där går de någon annan stans.

På väg ut lyckas tjejen snubbla på sin väska. Vi brister båda ut i gapskratt och jag drar tillslut upp henne.
"Vad heter du ens?"
"Chloe, och du är Brian va?"
"Japp", jag leroch vi kliver av tåget.

Jag suckar. Så får jag för mig att somna. Jag ligger och snarkar rätt länge...

"Ses sen!", jag vinkar när jag hoppar ner på perrongen och börjar gå mot mina kompisar.
"Var är Pling, Brian?"

Jag börjar mumla saker i sömnen.

"Ses!" ropar jag och vinkar till Chloe. Sen vänder jag mig och börjar gå till mina vänner. Sam ser lite förvirrat på mig.
"Var är pling, Brian?"
"Vet inte…"

Jag vaknar med ett skrik. När jag vaknat ordentligt kommer jag på att det var en dröm.

(-.-" först blev den inte skickad.. och nu… Skit samma)

"Kom då!", ropar Maxwell och drar iväg med oss. Jag skrattar åt Tedds och Cornelias fåniga beteende längre fram.

Åh, I feel you

Jag sätter mig upp i sätet. Ingen har satt sig här, fortfarande.

När vi väl är framme står redan halva skolan framför oss och väntar. Sam vinkar lötsligt mot en vagn längre fram, "Där är Pling"
Han springer fram till vagnen.