Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ser upp på Thalia, som äter ytterst sakta.
"Du gillar verkligen inte att vara med de som är så mycket yngre än vad du är", säger Johanna och skrattar.

"Inte bara det, för de behandlar en precis som du säger. De flesta är rädda och ser mig som en mördare, vilket jag inte är." säger Thalia trött, hon var inte sådan, hon var bara en flicka från 11an.

"Du får stå ut med det. Som du själv sa, du kommer aldrig någonsin ifrån det", säger Johanna med samma tonfall som Thalia använt emot henne när hon tagit upp ämnet tidigare.

"Så rolig du är då." sa Thalia med sarkastisk röst. Hon var på dåligt humör och när hon var det kunde hon vara minst lika hemsk som Johanna i humöret.
Hon suckar sedan, "Jag vet att jag sa det." sa hon trött och med ett tonfall som bad om ursäkt.

Johanna flinar. Thalia var rätt lättretad ibland. Vilket alltid var kul. Eller kanske inte alltid, men oftast åtminstone. Johanna var visserligen hemsk i humöret ibland hon också, kanske till och med värre.

Thalia flinar tillbaka mot Johanna, det skulle ta mer än så än att de skulle bli ovänner eller börja att bråka. De var som de var helt enkelt och hade funnit varandra, Johanna var hennes bästa vän. Hur konstigt det än lät och hur hon skulle ha skrattat åt det för ett par år sedan, att Johanna Mason skulle bli hennes bästa vän, men det var hon.

"Förresten, vet ni två ungefär hur lång tid det kommer ta för era fötter att läka? Eller har de inte sagt något?", frågar Johanna för att inleda ett nytt ämne. Hon ville iväg från 13 snart igen. Hon ville göra någon nytta för distrikten.

Thalia rycker på axlarna och muttrar något ohörbart. Men Finnick svarar, "Troligen vid slutet av veckan eller tidigare om vi ska gå må en massa mediciner och smärtstillande vilket Coin säkert vill." säger han och Thalia nickar att det han sa var sant.

Johanna nickade hon också. Det lät troligt, och ganska vettigt också. Så förhoppningsvis så skulle de komma till elvan snart. Inte för att de skulle få göra så som de gjort i tolvan, de skulle vara tvungna att vara försiktigare. Mycket försiktigare.

"Då är det bäst vi går då." muttrar Thalia fram och tar sin bricka för att lämna den. "Ta nu handom min lilla lillebror" flinar Talia till Johanna och Thresh knuffar på henne smått för att protestera mot det hon sagt.