Life - Lupple & Medi PRS

"Då är jag med dig. Som Väktaren är det mitt jobb att hjälpa alla. Du behöver mitt stöd så jag står ut." Hon suckade.
"Men då vill jag ha en större massage ikväll."

Han nickade sakta. "Tro mig. De bara låtsas just nu, de är nervösa." Viskade han men tog hennes hand. "Lovar." Sa han ärligt och ledde in henne. I samma stund som de klev över tröskeln så tystnade de alla. Barnen hade gått för att lägga sig.

Hon såg på honom och sedan såg hon på de andra.
"Ta för er av maten så möts vi i matsalen." Sa hon och gjorde en handrörelse innan hon såg på Gabriel.
"Vi har något viktigt att diskutera."

Gabriel log mot dem och nickade åt hennes ord. Han gick in och satte sig med Olivia i matsalen. Mel serverade Olivia en tallrik mat och Sammy serverade Gabriel en tallrik innan de gick för att ta för sig själva.

Hon satt på kortsidan och hon såg alla sätta sig och hon harklade sig.
"Jag kommer lämna över ordet till Gabriel eftersom det är han som behöver tala."

De alla hade satt sig och lät besticken vara stilla medan de tålmodigt väntade på Gabriel. Gabriel svalde hårt. "Det finns inget bra sätt att säga detta på." Började han. "Ni behövde åka bort eftersom vi var under attack." Förklarade han och de nickade instämmande. "Hotet är borta men attacken öde-la hela byn. Det finns ingenting kvar." Sa han ärligt. "Vad menar du?" Frågade en äldre man. "Precis det jag säger. Byn är helt förstörd och pärlmakaren går inte att hitta." Sa han sorgset. Hans mor la handen för munnen. Snyftade till. "Men Gabriel." Viskade hon oroligt.

Hon reste sig och gick fram till henne. Lade armarna om kvinnan.
"Jag såg det med." Viskade hon och såg sedan upp.
"Därav att ni kommer få sova här tills byn är någorlunda uppbyggd. " Sa hon och log ömt.
"Men som det ser ut kommer byn att komma tillbaka."

Mel svalde hårt. Skakade på huvudet. "Men all mat?" Undrade hon oroligt. "Alla tillhörigheter?" Undrade någon annan. "Jag vet att detta är fruktansvärda nyheter. Men vi är starka tillsammans och har många vänner. Vi kommer att ta oss igenom detta." Sa Gabriel allvarligt. "Vi har redan börjat lägga grunden till vissa byggnader." Förklarade han lugnande.

William satt med Noelle och han nickade.
"Jag har räddat alla skrin med allas pärlor med. Så det finns kvar. Sen har min fästmö något hon vill säga.." Han log när hon gav honom en ilsken blick.
"Du kan inte säga så!" sa hon och puttade på honom men samlade sig. Vände sig sedan om och drog ett djupt andetag.
"Jag gav ett förslag till ungdomshus för kvinnor och män. Är man ogift så bor man ju hemma? Jag vill ändra på det. Att man flyttar när man är en viss ålder till detta hus. När man väl hittar sin partner flyttar båda ut och in till ett eget hus. Då slipper man tissla och tassla med föräldrarna. Kan kanske bli pinsamt?"

"Det är en god idé." Log Luna mot Noelle. "Det skulle underlätta för stammen." Instämde Sammy mjukt. En äldre dam harklade sig lätt. "Men det måste finnas vuxna där. Det går inte att ha alla ungdomar ensamma." Sa hon allvarsamt och Gabriel log ömt. "Noelle hade en tanke om även det." Sa han mjukt.