Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog den och såg på honom.
"Herregud, primitiva vargskrälle." sa hon och skakade på huvudet.
"Jag fixar det här imorgon. Men inte idag."

Han såg på henne. "Varför ska jag ha ett plastkort?" Sa han tillbaka. "förlåt att jag tog upp det. Men...det ger hopp." Viskade han.

"För att kunna handla mat när jag är hemma?" Frågade hon ochlade en hand på magen.
"För du kan hamna i stor knipa om du handlar med mitt. Folk kan tro du stulit det."

Han svalde hårt. Det lät rimligt. Men vart skulle han förvara det? "Det vore väldigt dåligt." Viskade han.

"Ja... Kan annars be Mi eftersom hon har plastkort själv. Men be henne göra något min make kan är fånigt." Hon höll hans hand.
"Men jag fixar den. kan göra ett konto till byn."

Han sken upp. "Åh det vore jättebra." Log han. Kramade hennes hand och kysste den lätt. "Jag vet att du saknar pärlmakaren. Men älskade. När jag berättar hans historia för dig. Kommer du vara glad för hans skull." Viskade han ärligt.

"Jag är glad för hans skull. Men jag har rätt att sakna honom." Sa hon med låg röst och log sedan svagt.
"Eller har jag inte det?"

Gabriel såg på henne och smekte undan hennes hårslinga. "Klart du får sakna honom." Log han.

"Vad var hans namn?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Och säg inte pärlmakaren. Han måste haft ett namn. Som du eller jag."

Gabriel log mjukt. "Om han hade ett så berättade han det inte, eller så hade han glömt det själv." Sa han tyst.