Life - Lupple & Medi PRS

"Är han medveten om skadorna han gjort?" Hon pekade för pärlnakarens hus stått
"För jag får väl aldrig se honom igen!"

"Han är väl medveten." Sa Gabriel. "Han har varit här." Sa han lugnt.

Hon såg på honom och skakade på huvudet innan hon drog sig till honom.
"Nu förstår jag hur illa det är. Åh Gabriel jag är så ledsen."

Gabriel nickade sakta. "Ja de är...fruktansvärt." Sa han ärligt.

"Men det finns inget vi kan göra. Vad vi ens ska göra vet jag inte." Hon reste sig och tog hans hand.

Gabriel svalde hårt. "Vi kan bara bygga upp allting igen." Sa han ärligt. Det var det enda valet de hade.

"Ja men vi får ta det på middagen i kväll. Sen imorgon berättar vi det för alla igen och sen får de som kan och vill hjälpa till." Hon lutade sig mot honom.
"men vårat hus ska bli det varmaste huset. Om någon har det svårt ska de inte tveka att komma till oss, be om hjälp annars finns mitt hus."

Gabriel nickade sakta och kramade om henne. "Självklart ska vårt hus vara hemma för alla." Viskade han och kysste bort hennes tårar. "Har du en bank?" Frågade han sedan.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Har ingen bank? Tror du att jag skulle ha en bank? Jag har ett bankkonto men det är inte samma sak."

Han nickade. "Ja ett sånt. " Viskade han och plockade fram checken. "Mis bidrag till återuppbyggnaden. " Viskade han. Det var en riktigt stor summa.