Sjunde året på Hogwarts

- Jasså, sa jag
Gillade du oss bättre när vi bråkade.
Du såg mer ut som om du var rädd att vi skulle flyga på varandra, sa jag och flinade mot Draco.
- Nej låt oss aldrig mer göra det Cara,
vi är envisa som synden båda två och ingen av oss kan styra sin ilska.
Det kan bli riktigt farligt om vi sätter igång, sa jag och log åt Cara.
- Skönt att det är över, utbrast Dean jag trodde ni skulle döda varandra, jag visste inte vad jag skulle göra.
- Även om jag kunde skulle jag aldrig göra det, sa jag och drog ner Dean på sängen och gav honom en kyss.
Sen så titttade jag på Cara och log.

Draco såg på Laura
"Klart jag var rädd för det, men ni gaddade i alla fall inte ihop er mot mig." sa Draco.
"Precis vi är för envisa för vårt eget bästa. och jag är glad att mina instingter inte tog över. tänk om jag hade kastat något på dig." sa jag oroat men Draco lugnade mig
"Du skulle inte kunna göra det, du kan kontrollera det mer än du tror." sa han och jag log lätt. och såg mig runt i salen
"Jag har inte varit här inne på jätte länge. det känns tomt utan Harry och Ron." sa jag och såg på Dean

- Ja det är det, vi har inte hört av dom eller någonting, sa Dean och såg sorgset på de två tomma sängarna.
- Ja jag saknar dem med, Harrys DA lektioner var verkligen kul, sa jag och log åt de glada minnerna.
Och Cara jag var aldrig rädd att du skulle göra mig illa, inte ens när dina ögon blev röda, jag litar på dej vet du, sa jag och log mot henne.

jag såg på Dean.
"Jag skrev med Hermione för ett tag sedan. de verkade vara en hocrux på spåren. jag berättade för dem var de andra fanns men bad dem vara försiktiga. och jag saknar Hermione." sa jag och log lite ledsamt.
"Jag är glad att du litar på mig. jag var nästan rädd för mig själv ett tag. och jag hatar de där röda ögonen. jag försöker att inte få dem, men de bara kommer ibland." sa jag sorgset
"Jag gillar dina blå bättre." sa Draco och jag log
"Nån mer än jag som är hungrig?" frågade jag de andra

- Jag är alltid hungria, sa jag med ett skratt.
Kom så går vi

jag såg på dem och nickade och vi började gå ner till köket eftersom matsalen var stängd. vi gick in och satte oss vid samma bord som sist och husalferna var snabbt framme och serverade oss och vi tog glatt för oss av maten.
"Tänk att vi har lov snart." sa jag och vände min blick mot de andra

Jag låg i flera timmar uppskakad bredvid Jack och undrade hur det gick mellan Cara och Laura.
-"Men Viole, du får gå vet du! jag kommer ju ut härifrn imorgon!" sa Jack med ett leende. Jag kollade på honom med lycklig blick.
-"Längtar!" sa jag med tårar i ögonen.
-"Jag med." sa han leende och kysste mig.
Jag kysste honom och sa hejdå vartefter jag lämnade flygeln för att söka upp dem andra.

vi lämnade köket efter att ha ätit oss mätta och jag krockade nästan med Viole när vi paserade ett hörn
"O Hej Viole." sa jag glatt

(Har ju varit borta och kan bara sitta typ i en kvart, vad har hänt? vad är ni? vad är jag?)

-Tjenixen Viole, vad du ser glad ut, kan tänka mig att Jack är okej?, sa jag med ett glatt leende mot Viole.

Hon såg oroligt på mig och Cara

- Nej vi är inte osams längre, sa jag och log.

- Men de var de, sa Dean
Det var som om hela helvetet hade brytit lös, jag var riktigt rädd sa han och kollade menande på Draco.