Pirates! PRS Medi & Vidomina

Miliah kom tillbaka med en päls om sina axlar och hon log mot Roy.
"Är det middag nu?" Frågade hon och såg sig om.
"Ska vi äta god mat?"

Hon log och tog Ethans hand mjukt.
"Åh bra han kan vara lite mycket ibland men han är vår son." Hon såg sedan mot Jon.
"Efter maten så ska vi spela kort."

"Ja, det finns att ta. Vi sitter var vi vill.", svarade Roy och svängde runt då han hörde sin hustrus röst. Han granskade henne nerifrån och upp. Så vacker. "Ja, Kiliah har hjälpt till att laga maten.", sa han. Han visade med armen mot ingången till nedre plan som skulle leda de till matsalen. "De har dukat för maten i matsalen. Kom, vi går dit.", sa Roy och vinkade till Ethan att ge tecken om att det skulle bjudas på mat nu.
Eftersom det var brudparets regler som gällde for Ethan upp på fötter för att ropa åt alla att gå ner till matsalen där middagen väntade.
Han gick efter Kiiah och vinkade åt de andra att följa med. "Ja, det kommer Roy att gilla.", sa Ethan och log mot henne för att sedan gå in i den dukade matsalen. "Så fint ni har gjort härinne. Påminner lite om vårat bröllop."

"Drottning Kiliah?" Viskade hon förstummat och såg på all mat och vände sig sedan mot Kiliah men sedan till Roy.
"Kan hon laga mat?" Viskade hon förstummat och slog sig ner och började ta för sig.
"Det ser så gott ut."

Kiliah log och tog hans hand och började gå mot bordet.
"Lite men vårat var finare." Viskade hon i hans öra och log.
"Blommor och så var du så vacker."

"Hon brukar laga den mesta maten åt oss, då hon föredrar den än vår.. tillagning.". Han ville inte medge att de andra, inkluderat honom själv, inte kunde laga mat. Alla var tacksamma att ha henne med sig. Det var oftast på land som de kunde äta hyfsat bra mat inne på värdshusen och pubarna.
"Men kalla henne inte drottning, hon avgick som det och lät folket vara ledare för landet istället.", sa Roy, men visste mycket väl att Miliah visste det.
När Miliah hade satt sig ner satte han sig ner bredvid henne och började också att ta av maten. Den ångade fortfarande av värmen. Han kunde känna hungern.

"Du har säkert rätt. Men tro mig, du var det vackraste på vårt bröllop.". Ethan kramade hennes hand igen. "Vi sätter oss här.", sa Ethan och slog sig ner på en stol vid långsidan av bordet.

"Åh jag förstår." Hon log och började att äta av spetten som fanns och såg upp på Kiliah.
Honung?" Hon flinade och nickade gillande.
"Jag tror jag kommer gilla att vara din fru. Inte för att du är rik men för att du är ett äventyr." Hon tog Roys hand.

Kiliah log tillbaka mot Miliah och såg sedan mot Ethan med ett leende.
"Åh så säger du bara." Hon kunde höra ett skrik och hon reste sig.
"Ursäkta vi har missat en gäst." Hon försvann och kom snart med Sammi som gned sig i ansiktet.

"Du är en del av vår familj nu. Alla här är din familj.", sa Roy och såg upp mot de andra. De hade inte hört på, utan plockat av maten för att sedan smaka på den. "Vi gillar äventyr.", sa Roy och tog en tugga av maten för att skölja ner det med drycken från sitt glas.

"Du vet att jag har rätt.", sa Ethan och skrattade då hon gick efter Sammi. "Men hej där.", sa Ethan och strök lille Sammi över näsan.

Hon log och började att äta och såg på honom med ett leende.
"Så ka du köpa mig ett hus eller ska jag bo på gatan?" Frågade hon och skrattade.
"Jag gillar att plantera och är rätt duktig." Hon log när hon såg Sammi.
"ÅÄh Är det Kiliahs barn?"

Hon satte sig och hade Sammi i famnen om greppade efter hennes hår.
"Älskling är det snällt?" Hon log och såg ner.
"Inte så mot mamma bara mot dumma människor. Okej?"

"Skeppet kommer alltid att vara ditt hem, men jag har tänkt..", sa Roy och tog ännu en tugga av maten och svalde den innan han öppnade munnen för att fortsätta. "Jag kommer köpa oss ett hus på ön. Ett stort hur för dig, och våra framtida barn.", sa Roy och såg mot henne. Han väntade på en reaktion, men såg sedan mot Sammi som verkade göra sig bekant med alla genom att låta högt och glatt till allas förtjusning.

Ethan skrattade när Sammi tog tag om Kiliahs hårslinga och hjälpte henne lös genom att försiktigt lirka bort hans knubbiga fingrar som hårstråna. "Precis, bara mot dumma personer.". Ethan skrattade igen."Vill unge herrn kanske smaka på någon mat?", frågade Ethan och såg mot Kiliah, han visste ju att hon hade sista ordet över vad Sammi fick smaka av och inte.

"Åh då kan jag fortsätta att plantera." Hon tog hans hand och log mot honom.
"Jag är lite feg av mig. Skulle inte våga vara pirat." Hon makade sig närmare och smeke hans kind.
"Men att gifta sig är en helt annan sak."

Hon skrattade och gav ett gillande nickande.
"Mosa allt eftersom han har inga tänder." Hon såg på sin make.

"Du får en hel gård, jag ser till det.", sa Roy. Han log mot henne och höjde en arm för att placera en hand på hennes rygg. "Jag har aldrig sett dig som feg.", sa Roy och sträckte sig mot henne för att kyssa henne igen.
Givetvis hade alla vid bordet sett detta och jublat och visslat. "Jaja.", sa Roy för att få alla att dämpa sig, även om han egentligen gillade det. Han var stolt över Miliah. Stolt över att hon ville ha honom, stolt att de funnit varandra.

Ethan gjorde som han blev tillsagd och plockade minimalt av de olika maträtter som stod serverat och mosade det på ett litet fat med hjälp av en gaffel. "Sådär.", sa Ethan och sträckte över fatet närmare Sammi. Han tog en liten tugga av maten på gaffeln och förde den närmare Sammi så att han skulle få smaka, men han bara viftade bort det så att maten for på golvet. "Hoppsan. Kanske det var för mycket. Här, låt mig pröva igen.", sa Ethan och tog en ny bit av maten och räckte den över till Sammi. Sammi fick i sig biten och smackade nöjt och smakade noggrant. Ethan skrattade. Det såg så roligt ut. Sammi såg så koncentrerad ut.