prs yehet & kkaebsong

"Men hallå, tror du verkligen att jag behöver säga något till henne? Jag menar, det är inte så lätt att missa en svans." Påpekar Joshua, som inte riktigt tycker att det är en bra idé att inte berätta för någon. Än en gång blänger sextonåringen förolämpar på Zihao medan han kramar om den lurviga svansen. "Det är inte som att jag gör det med flit! Hur gör jag dig förvirrad?"

”Fråga inte mig, fråga svan-”, började sjuttonåringen innan han tystnade och höjde på ett ögonbryn. ”Vad gör du egentligen?” Frågade han och lät de mörka ögonen glida från Joshua till svansen. ”Du vet att den är riktig va? Jag känner att du pillar med den, dumbom.” Han drog den till sig och satte sig tvärs över sextonåringens ben, med putande läppar. Av något anledning älskade han att sitta så, på samma sätt som han älskade att pussa den andre över ansiktet. Och det var precis det han började göra, trots att han fortfarande var irriterad utan dess like.

Det kanske hade varit dumdristigt att försöka gosa med Zihaos svans som dykt upp från ingenstans, under omständigheterna.
"Jag vet, förlåt." Muttrar Joshua, som saknat Mimmis päls alldeles för mycket. När sjuttonåringen sedan sätter sig tvärsöver honom som många gånger innan, gnäller han tyst till. "Sluta," mumlar han när Zihao börjar lämna pussar över hela ansiktet.

Med känslorna ihoptrasslade och stökiga, lutade Zihao sig tillbaka. Han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, vilket både var något positivt och negativt. Eller, egentligen var det väl mest negativt, men han hade åtminstone lyckats stjäla eller liten kyss av Joshua.
”Kommer du att ha vanliga lektioner från och med nu?” Undrade sjuttonåringen, i ett försök att komma på andra tankar. Själv hade han inte haft ett vanligt schema sedan skolan börjat och chansen att han någonsin skulle komma in i ett vanligt mönster igen, var minimal.

Joshua följer sjuttonåringen med blicken när han drar sig tillbaka.
"De rekommenderade att jag skulle ha ett personligt schema." Berättar han tyst och sjunker ner mot sängen, snor till sig Zihaos hand i sin. "Men jag ville inte det. Behöver komma ikapp så gott jag kan, det finns mycket jag måste göra."

”Du borde göra som de rekommenderar, det är ingen idé att börja pressa dig alldeles för hårt i början”, påpekade Zihao och sneglade nee mot deras händer, flätade ihop fingrarna med den andres. ”Ta det lugnt, Joshua. Jag lovar att du kommer hinna ikapp jättesnabbt”, försäkrade han sedan och log snett samtidigt som svansen vaggade lätt fram och tillbaka. Sextonåringen var så pass begåvad och smart att han inte tvivlade en sekund på att den yngre skulle få högsta betyg i allt, även om han varit borta från skolan i flera veckor.

Den andres ord får Joshua att le ett litet men genuint leende. Ja, gud vad han saknat Zihao. Försiktigt drar han sjuttonåringen intill sig för att krama om honom. Joshua gillar att studera, och vill prestera med toppbetyg, och om han inte lyckas kommer han inte att förlåta sig själv. Men kanske han borde ta det lite lugnt, så att han inte hamnar i gamla vanor.
"Ett plus med ett personligt schema är att jag kommer få mer tid att vara med dig." Påpekar sextonåringen och begraver ansiktet hos den andres axel.

Det där personliga schemat lät bara bättre och bättre i Zihaos öron. Speciellt om det innebar att de skulle kunna klänga på varandra i princip hela tiden, så hade han ingenting negativt att säga om det.
”Definitivt, speciellt med tanke på att jag inte har några lektioner. Du kommer att få dras med mig dag ut och dag in, stackare”, sade sjuttonåringen och strök varsamt fingrarna genom Joshuas hår. ”Glöm inte bort att vi ska fixa mitt hår...eller, du ska fixa mitt hår.”

Joshua tar tag i sjuttonåringens händer för att dra honom intill sig, slingrar sina tunna armar runt honom och detsamma med sina ben.
"Du kommer definitivt att tröttna på mig i såna fall." Varnar gryffindoreleven och borrar ner ansiktet i Zihaos axel med ett leende strykandes över läpparna. "Ja, det ska jag. Men har du någon färg överhuvudtaget?"

”Sluta larva dig, du vet att jag aldrig kommer tröttna på dig”, sade Zihao och fnittrade till när Joshua slängde både armarna och benen omkring honom. Han trivdes alldeles för bra, där och då, för sitt eget bästa. Nog visste han allt att kontrollen sviktade rejält i samband med att han blev upphetsad. Som tur var drogs tankarna dock snabbt mot hårfärgen, istället för att nysta sig in i förbjudna saker. ”Nej, jag har inte ens en sax”, erkände sjuttonåringen förläget. ”Men det måste väl gå att få tag på, eller hur?”