(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
"Vi kommer tillbaks..?", frågar jag tyst.

Marbelle
Lite av Arothos hypnos har släppt och ilskan börjar komma tillbaka. När tjänsteflickan kommer tillbaka kastar jag soppskålen på henne. Hon skyndar förläget ut och jag ler lite, lite. Jag klarar det här, på något sätt.

Ellie:
"Ja", svarar jag i Elsas ställe och torkar svetten ur pannan.

(Alltså jag har en idé, den kanske är lite skum men eh. Marbelle försöker rymma och det bestäms att avrättningen ska ske idag istället. Hon träffar en ung soldat som vill hjälpa henne och han byter ut giftet som hon ska dricka, men hon torteras innan och hon låtsas vara död. De övriga tjejerna kommer tillbaka för att hämta Marbelle och Miyako som ligger på sjukhuset och ser Marbelle, tror att hon är död och någon av de bryter ihop och typ överlämnar sig eller skriker eller jag vet inte och så bara dun dun DUN. Eller också så lyckas hon rymma helt enkelt o.o)

(Bra idé! Då överlämnar Olivia sig, för de vill typ ha henne av någon skum anledning... o.o)

(Om ni vill kan Elsa ['cuz hon är ett badass nej men xD] hitta på en lögn för att dem ska ta henne or whatever för hon vet att om dem tar Olivia kmr något dåligt hända. Förresten, det du berättade påminde mig om Romeo och Julia xD)

(Nä nä, det är lugnt )

(Då gör vi så, nu kopplar jag på dramatiken Haha, kom på att den gjorde det nu Kim Potter)
Marbelle
Jag upptäcker plötsligt att tjänsteflickan har lämnat dörren till cellen öppen och jag smiter försiktigt ut, springer mot utgången och... Dunsar rakt in i Arotho. Han håller fast mina armar i ett järngrepp med ena armen och tvingar upp mitt ansikte med den andra. Jag flämtar till, kämpar först emot men han har mig redan och hans röst är så mjuk, så lugn.
– Shh… Mumlar han. Du är trygg här, säker här. Luta dig mot mig, jag låter dig inte falla. Jag slappnar motvilligt av, all min viljestyrka rinner bort och mina ögon dras som magnetiska till hans, blicken är fastsvetsad i de svarta, skälvande irisarna. De liknar en natthimmel och ju längre jag ser in i dem, ju svårare verkar det vara att titta bort. De drar mig inåt, i en evig labyrint. Jag uppfylls av hans lukt, stark och yrselframkallande. Den tar över även min mun och rinner längs mina lemmar som tjära och gör mig matt, likgiltig. Han skulle kunna göra precis vad som helst med mig, lukten får mig att känna mig domnad. Han rör vid mitt ena nyckelben och en tung kyla strålar ut ifrån punkten han rörde vid. Han fortsätter trycka på punkter vid min hals, låter fingret följa min käklinje och rör mina fingrar. Kylan fyller snart hela min kropp och jag kan inte tänka mer, mina tankar är överlåtna till honom när han vidrör min tinning och kylan tar över mitt huvud.
Mina sinnen trubbas av och jag faller tillbaka i hans grepp, medvetslös.

(Haha xD Men Anne eller någon får skriva nu för har idé torka :c)

(Oki men Anne Potter skriv bara att Olivia är gnällig - Haha xD - och vägrar lämna Marbelle och så får de gå tillbax )