Tredje Världskriget

(Okej xD)

Nike vaknade med ett kvidande då värmen från Akhitis kropp försvann. Då hon började röra sig flämtade hon smärtsamt till då hon la sig mot en extra öm punkt och satte sig snabbt och skuldmedvetet upp.
"God morgon" mumlar hon och ler svagt.

"Tja." Svarade Akhiti lätt och passade flickan en skjorta med koppar färg och gröna mjukisbyxor.
"Här, sätt på dig dem, vi går på utflykt!" Förklarade prinsessan och satte upp det svart håret i en kort hästsvans. Det hade växt ur en aning, hur vet hon inte men var riktigt nöjd med de korta extra.

Nike gjorde som hon blivit tillsagd men bytte m inne i badrummet, hon ville inte att Akhiti skulle se blåmärkena, hon skyllde på att hon skulle uträtta sia behov. Sedan kom hon ut åter och satte upphåret i en slarvig hästsvans för att få allt ur vägen.
"Du har fått längre hår." sa Nie och log mjukt.

Akhiti nickade och log. Hon förklarade att de skulle gå och äta frukost först och drog med sig Nike ner till matsalen.
(Kort, vet -.-)

Nike följde om än lite motsträvigt med.
"Det gör ont." kved hon till då Akhiti tog tag om hennes handled där ett blåmärke gömdes under skjortan.
"Akhiti, de vill nog inte ha mig där. Jag är bara tjänare, alla är så fina." mumlade hon slutligen fram.

"Vem bryr sig om vad dem vill?" Ifrågasatte prinsessan men släppte Nikes hand för att inte skada henne.
Akhiti vänder sig om för att se på sin vän med en allvarlig blick.
"Seriöst, dem är liksom bara ett gäng gubbar och Tanter med en 'fancy' titel liksom. och om dem inte accepterar dig, slå till dem! SÅ svårt är det inte."
Hon har under sitt tal omedvetet gått närmare Nike och de är nu bara några centimeter emellan deras ansikten.
"Fattar du?" Hennes röst var endast en viskning.

"Jag kan inte slå dem och det vet du." sa Nike lugnt men drog sig lätt bakåt då hon var så nära. Hon såg sig om, korridoren var fri. Snabbt böjer sig Nike fram och trycker sina läppar mot Akhitis.
"Fattar du inte att det är dig jag längtar efter? Det är dig jag vill vara med." mumlar hon mot kvinnans läppar och trycker henne mot väggen med armarna om henne och kysste henne. Denna korridor var oftast tom och Nike kände någon tom förtvivlan inom sig, som att hon skulle brista.

"Äh, kan du väl visst 'e" Muttrade Akhiti precis i tid för att Nike skulle dra sig bakåt.
Men när kvinnan bestämde sig för att kyssa prinsessan öppnades ögonen helt. Akhiti visste ju inte hur hon skulle reagera, så ett tag gjorde hon inget alls. När ryggen slår mot väggen kysser hon tillbaka svagt och aningen blygt.
"Vad har det med något av det att göra?" Prinsessan gav ett halvhjärtat försök att låta bestämd men misslyckades totalt och fick istället fram en viskning.

"Inget, glöm det." sa Nike besviket och drog sig undan. Det hade varit annorlunda förr, nu visste hon att Akhiti inte ville mer.
"Jag följer inte med, gå själv." sa hon bara, hon tänkte gå in till sig, hon ville vara ensam.

Akhiti såg förvirrat på Nike.
"Me-Men jag vil inte vara ensam just idag." Försökte hon förklara.

(Kort -.-)