Barnie och coolingen, prs

Jag suckar och sjunker ner på golvet där vi satt förut.
- Jag stör mig på dig för att jag tycker om dig, det är jätte jobbigt! Gnäller jag.

"Så du tycker om mig och Sam, men tror att ingen tycker om dig? Pfft", jag kan inte låta bli att le, stort.

- Vad menar du? Frågar jag förvirrat.

"Självklart tycker både Sam och jag om dig, dummer!", jag skrattar.

(Jag är så olycklig :'( )

- Ja men inte sååå!!

Jag tystnar. Och blir helt röd i ansiktet.
"Måste gå nu", säger jag och springer iväg.

Jag suckar trött,
- Jag säger ju att du inte gillar mig! Mumlar jag. Jag blundar och somnar nästan. Sen får jag lust att dansa så jag gör det..

Tillslut stannar jag och går in i en kupé. Där inne sitter en ensam tjej och läser. Hon ser upp när jag kommer in, ler kort och vänder sedan ner huvudet mot boken. Jag ksástar mig på hela det tomma sätet.

Tåget kommer fram så småningom. Ännu ingen skymt av Brian. Har han berättar för Sam? Hoppas inte, för det är ju mest Brian jag gillar. Jag går ut ur tåget...

"Vi är snart framme", tjejen ler mot mig. Den sista halvtimmen har vi pratat oavbrutet om allt mellan himmel och jord. Jag skrattar och byter snabbt om.