ORS

Jag ler och tittar mig omkring. Jag kan inte tänka mig ett bättre elevhem än Gryffindor. För att uttrycka min glädje slår jag armarna om pling och kramar henne hårt, hårt.

(lol)
Jag flyger upp. Jag kollar på de andra spelarna, ingen ser nervös ut. Jag intar min position och hör Carlas röst, "KLARA, FÄRDIGA, GÅ!!".

Jag kivdet av smärta men låter mig själv hänga slappt i Cornelias armar.

Jag hör hur Pling kvider och släpper genast taget. "Förlåt! Jag är bara så glad" säger jag urskuldande. "Av någon anledning", jag sneglar på Brian.

Dan klarade sitt andra skott precis och ser nu riktigt nervös ut.
"Det kommer aldrig funka, jag kommer missa."
"Skärp dig Dan, du kommer klara dig fint!"

Klonken kommer uppflygande i luften. Ut att tänka sträcker jag mig efter den och sätter fart mot målstolparna.

"Kom igen nu Dan" mässar jag tyst för mig själv.

- Det är OK! Ler jag och sjunker ner i Jakes knä igen. Han ser intresserat på Slytherinarna när de spelar. Själv försöker jag fokusera på Gryffs uttagning men två tankar får mig att glida iväg hela tiden: Jake. Och Brian.

Plötsligt känner jag en stöt på ena sidan. Dunkare, ouch. Jag flyger åt sidan men den följer envist efter. Jag kan inte koncentrera mig när jag är tvungen att flyga undan från dunkaren, så det är en enkel match för Andrew som är med i Lag 2 att ta Klonken från mig.

"Jag fryser" säger jag till Pling. "Tror du att Brian och Dan kommer spela mer?"