PRS(Dragon Fantasy)

San stannade upp. Han uppfattade ett ord..."Dem?" upprepade han. "Menar du bara inte Nalel?".

Meira svor inombords, men sa inget. "Nalel och hennes familj, mor, far, bröder och liknande vet du." sa hon, han fick inte veta något om Ian.

San gav sig inte utan fick något slugt i blicken. "Dem?" upprepade han igen. "Jag tror du menar någon annan än de du räknade upp".

"Tro vad du vill, men du ska gå nu." sa Meira med kall röst och oförsonlig blick, hon tänkte inte avslöja.

San såg på henne en stund innan han vände sig om och gick. Snart var han borta bland träden och syntes knappt.
Nalel hade lugnat ner sig. Hon gick dit barnen höll till och log då hon såg Ian leka.

Meira kom tillbaka och sökte med blicken efter Nalel. Hon tänkte inte avslöja vad hon nästan avslöjat men ville se till att sin vän mådde bra.

Nalel såg Meira i ögonvrån. Hon kom fram till henne. "Kolla vad Ian är glad" log hon och pekade där Ian skrattade högt och glatt som en pojke skulle.

Meira log och hoppades att han skulle vara det trots hennes misstag och hon kände skulden och skammen bränna inom henne.
"Och hur är det med dig?" frågar Meira med oro i blicken.

Nalel ryckte lätt på axlarna. "Bra". San hade bara väckt upp rädsla och smärta i henne. Han var så förändrad...Så hånfull och kall....

Meira nickade även om hon gissade att det var tvärt om, "Jag finns här för dig, det vet du." sa Meira bara och log lätt mot sin vän.
"Du är den ända vän jag har, den som jag kan räkna till familj och Ian." sa hon leende.