De utvalda

"Jag kastade ju kniv mot dig" sa Ethan tyst och fortsatte smeka Eletha tröstande över håret. Han fortsatte också kyssa henne i nacke. "Det är inte ditt fel, jag får skylla mig själv".

"Men det är inte samma sak, du var tvungen." sa hon och slängde en blick på handen där endast ett ärr fanns kvar. "Jag vet, men det känns som det, jag lovade mig själv det." sa hon mumlande.

"Men jag hatar mig själv för att jag gjorde dig illa". Ethan fortsatte stryka henne över håret. "De...de fick igen i alla fall" mumlade han sedan ifall det skulle trösta henne.

"Det gör inget, det var jag som sa att du skulle." sa hon och nickade, jo visst fick de det, men hon hade hellre sett att de alla levde. De kunde ha familjer, ett hem ja allt som nu saknade dem.

"Jag önskar att det hade slutat på ett annat sätt...". Han hade männens blod på sina händer även om de försvarat sig själva.
För att trösta sig själv kramade han om Eletha och kysste henne, på läpparna denna gång. "Gör det något om jag söker tröst och styrka i dig?".

Hon ler lite, "Gör det du." log hon även om det var en annorlunda begäran och hon kysste honom åter på hans läppar.

Ethan log lite och fortsatte kyssa henne. Hålet i magen blev mindre tydligt nu, han kände sig inte alls så illa. "Det känns mycket bättre, tack" log han och gav henne en sista kyss.

"Bra, är alltid villig till hjälp." ler hon och kysser honom tillbaka innan hon ställer sig upp. "Vi måste vidare." sa hon och började packa ihop deras saker och hällde vatten över den nerbrunna brasan för säkerhetsskull.

Ethan nickade och tog sig upp. Han sadlade Elpir och satte upp. "När vi kommer till lorden sen, är inte alla åar och floder frusna då?". Hur skulle de då få vatten? Och hästarna? Han började sakta rida.

Eletha nickade, "Jo, de ät de. Men floder är inte stilla så ofta är det bara en tunn isskorpa eller ingen alls på dem, eller på vissa. Man får ha vattenskinnen innan för tröjan så håller sig vattnet ljummet och fryser inte, hästarna kan dricka därifrån med om det behövs. Men det finns byar med annars." sa hon satte sig upp på Morier och började rida framåt.