Life - Lupple & Medi PRS

"Och tänk dig. Du kommer ha mindre versioner av oss. Som säger att de älskar dig. Att pappa är starkast."

Han smekte henne sakta över magen. "De kommer säkert kalla mig tjock som alla andra." Sa han med en suck. "Men jag längtar." Log han sekunden senare.

"Du är inte tjock okej? Jag retades." Hon kysste honom.
"Jag kommer bli tjock. Kanske får en liten mormorskropp. Skulle du älska mig då med?"

Han såg på henne. "Lovar du?" Viskade han och besvarade kyssen. För att sedan le med hela ansiktet. "Älskade, det finns inget vackrare än en gravid kvinna." Sa han ärligt.

"Jag menar efter. När alla barn är födda." Hon log.
"Så kan jag inte bli av med fettet och jag är såhär tjock som Fey var i slutet." Hon log mjukt

Han kysste henne sakta. "Jag kommer fortfarande tycka du är vacker. Och fortfarande älska dig. Det din kropp gör för att göra mitt barn...är ett mirakel." Log han.

Hon log och skrattade sedan ömt.
"Men nu säger vi inte att det är barnen. Jag blir bara fet okej? Skulle du älska mig då? Jag kan ju inte bli varg så jag kan inte bränna fett som dig.."

Gabriel smekte henne mjukt över magen. "Såklart jag skulle." Viskade han ärligt.

"Då vet jag. Hade inte planerat det dock men jag kan då vara säker." Hon höll armarna om honom.
"Du är så vacker..." Hon ryckte setdan till och lade huvudet på sned.
"Hur blev det med pärlmakaren? Du sa att han inte kunde lämna sitt hus på grund av magi. men han var ju hos Gustaf."

Han såg på henne. "Var han verkligen hos Gustaf?" Undrade han ärligt.