Life - Lupple & Medi PRS

"Hur ska jag veta? De sa inget till mig. men kanske en timme max?" sa hon i en frågande ton och log.

Han log mjukt. "Okej." Svarade han roat. "Kommer om en timme då." Sa han.

"Kan du komma om 50? Jag vill ha dig en stund för mig själv. Har saknat dig så..."

Gabriel såg roat ned i marken. "Kan komma nu om du önskar." Sa han leendes.

"Om du verkligen kan." Sa hon och bet sig i läppen.
"För jag saknar dig." Hon suckade tyst.

Han drog handen igenom håret. "Jag är redan på väg." Sa han leendes. Reste sig upp och började att gå mot henne.

"Men är du säker på att du kan? Jag vill inte att du ska llämna jobb." Hon bet sig hårt i läppen.
"Gabriel, förlåt."

Gabriel log mjukt. "Klart att jag kan. Du behöver mig." Log han. "Syns snart." Lovade han innan han la på och gick lite snabbare över ängen och var snart framme vid huset och letade rätt på henne.

Hon slängde sig i hans famn och suckade.
"Att behöva är väl att ta i...Men ja jag är behövd och då behöver jag även andra." Hon såg in i hans ögon.

Han tog emot henne i sin famn och log ömt. "Det är okej." Log han. "Jag har saknat dig också." Lovade han och kysste henne sakta på huvudet.