The cold in our bodies [PRS]

"Det var du och jag menade jag. Du och jag Olivia." Hon såg på Rion när han kom in och reste sig upp.
"Sir!" Sa hon och såg mot Alice.
"Respektera Alice och lämna rummet!"

"Jaha, javisst. Det går väl bra." Olivia nickade då. Glad att det gick upp för henne vad hon menade.
Hon tittade upp när Rion klampat in i rummet. Han stod fortfarande i dörröppningen med handen på handtaget och sitt roande leende på läpparna.
"Vet du inte vem du talar med?", sa Rion och ögnade Lottie uppifrån och ner. "Hovdam.", muttrade han. Blicken for på Alice. "Nja, som jag trodde.. Sjukblod.. nä, jag tror inte det." Han skakade ogillande på huvudet och stängde sedan dörren om sig och lämnade dem. Olivia såg irriterat mot dörren där Rion nyss hade stått. "Hur kan man vara så fräck!?"

"Jag vet mycket väl vem jag talar med!" Sa hon och såg på Alice.
"Du kallar henne inte för det där!" Sa hon och låste dörren efter honom och såg oroad på Alice.
"Hur mår du?" Frågade hon och Alice såg på henne ömt.
"Bättre. Men jag tror inte att jag är så sjuk..."

"Bättre? Ja, det var skönt att höra." Olivia pustade ut lättat ut och vände uppmärksamheten till Alice. "Vill du hoppa i något annat att ha på dig? Kan jag hämta något till dig?", frågade Olivia som gärna ville komma i något slags arbete. Hon var inte van att inte göra något.
"Tänk inte på vad Rion säger. Ta det han säger med en nypa salt.".

"Ja hemskt gärna Olivia. Men gå inte ut själv. Det är väl mörkt?" Hon såg mot eldstaden och Lottie hade satt sig och gjorde upp en eld.

"Jag tror de andra skulle komma med dina väskor.", sa hon. I samma stund öppnades dörren och tre tjänarna steg ursäktade in med väskor i sina händer. Varsamt bar de bagagen till garderobsutrymmena och lika försiktigt hängde de upp kläderna.
"Vad vill du ha på dig?", frågade Olivia och gick för att hjälpa de andra. Lättad över att vara till nytta igen i sitt rätta element.

"En lättare klänning. Jag har gått med denna nattklänning hela dagen." Sa hon och visade och skrattade till.

Olivia plockade fram en enkel klänning med långa ärmar. "Den här är nog bekväm för dig.", sa hon och lade den på bädden bredvid Alice. "Låt mig hjälpa dig av med linnet så ska du få på dig den här rena klänningen.", sa hon vänligt och sträckte sig efter Alice för att hjälpa henne.

Hon nickade och ställde sig framför henne och såg på henne.
"Ni är båda för snälla mot mig.. Jag kom till slottet för jag skulle tjäna greven. Nu är jag något slags paradnummer för honom."

"Strunta i honom. Du ska få återvända hem till din stad. Tänk på det istället.", sa Olivia och fokuserade på att lossa snörningen i Alices rygg så att hon kunde ta av Alice klänningen.
"Är livet där på något sätt likt det som hos greven?", försökte Olivia som inte hade varit någon annanstans sedan hon började arbeta för greven för en väldans massa år sedan.