Civil War [PRIVAT Zora & Emma07]

Andrew tittade snabbt upp och log till
"Hej", sade han snällt, flinade till då han såg hon hade pennan
"Jaså? För det var inte så att du tog den?", retades han, såg upp då det knackade på dörren

allison såg på dörren snabbt och suckar
-kanske jag gjorde för du sitter här hundra år
sa hon lugnt och la den på bordet till honom, hon täkntelåta han bestämma komma in för hon tänkte smita om hon inte fick stanna

Andrew log lite snett mot henne
"Är jag så tråkig?", småretades han, såg på dörren
"Kom in", ropade han direkt sen, tänkte att Allison lika gärna kunde vara kvar. Mannen öppnade och kom in med en gång
"Jag letade efter ledaren?", sade han då han kom in. Andrew hade stannat till och bara stirrade på mannen

allison hade stannat och såg på andrew sen mannen. hon såg på andrew och bara såg han stirra på manenn ocg såg på manenn kort snabbt och granskat honom, hon såg han kom utanför och sedna lite väl lik Adnrew i visa drag. Hon såg p Andrew nu igen och ptutar till hans arm som säg något

Andrew stirrade på honom, vaknade till lite utav att Allison puttade till honom han gick snabbt fram till mannen och han hobom en rak höger. Mannen ropade genast förvånat till
"Vad var det för?", protesterade han genast, såg på honom oförstående
"Vad tror du?", sade Andrew, det hördes antagligen att han var rejält upprörd nu. Han tystnade då mannen tittade oförstående mellan de två
"Du känner inte ens igen mig va?", sade han sen. Mannen skakade kort på huvudet och såg ordentligt på honom nu och verkade förstå vem det var
"Drew?", frågade han sen chockat. Hans pappa hade aldrig gillat hela hans namn, utan hade alltid bara kallar honom Drew istället

Allsion ryker till av hans reatkion och grimsrade till och suckar kort till av Andrew blev så arg ochh lyssnar. hon sgpå Andrew snabbt sen på manenn och börajde förstå pusslet.
-förklara sne
sa hon bar kort för inte störa för mycket

Andrew såg snabbt på Allison och nickade bara lite som svar, såg på sin pappa igen
"Vart fan har du varit? Jag trodde du var död i sju år!", ropade han nu

Allison stod tyst och lyssnar på dem hon tänkte på dkumenten lite grann oc hsuckar
-du flydde. du fegade ur
sa ohn påltöligt till mannen

Mannen såg på henne
"Jag var tvungen", sade han sen. Andrew fnös till
"Tvungen? Du gav upp", sade han

Allsion såg på honom nu lugnt och skakar p åhuvudet
-en föreälder ska inte överge sitt barn det e det lägstra man kan göra
sa hon lugnt och såg på Adrew snabt