Rollspelare & Wolfy prs

"Vadå? Ska du hemsöka mig från graven Jack kommer sätta dig i? Lycka till hjärtat. Men snälla berätta för mig, vad har du gjort nu? Om det är en bra historia så ringer jag inte." sade han roat och satte sig ner.

Valerie blängde på honom. Hon tyckte inte alls om då folk undervärderade henne. Speciellt inte om det var Jason.
”Vågar du ta den chansen? Att ringa Jack menar jag.” Hon la huvudet på sned och nickade mot det håll Leah försvunnit mot. ”Det kanske är sista gången du ser henen. Åtminstone i liv.” Samma finurliga leende som hon hade haft tidigare spred sig på hennes läppar igen.

"Hjärtat... Mycket har hänt sen jag slängde dig åt sidan. Jag och Jack har en överenskommelse. Jag rör inte honom och hans grabbar ifall han låter mig och mina grabbar vara. Vi rör inte varandra områden, tjejer, affärer eller något. Jack hade inte gjort något annat än att hälsa på mig som en vän." sade han och log nöjt. Det var inte alls sant men återigen, det behövde inte hon veta. "Så börja berätta nu."

”Vad spelar det för roll vad ni har för en överenskommelse? Du glömmer bort att jag är kapabel till mycket. Undervärderar du mig så kommer du en dag ångra dig.” Valerie reste sig upp och tog friheten att gå omkring i huset.
”Kort och gott så påstår Jack att han inte behöver mig längre och att han tröttnat. Jag hörde honom prata med några killar och han vill se mig död. Jag planerar inte att dö än, du måste hjälpa mig.”

"Jag måste ingenting och hjärtat, om han tröttnat på dig så lär han tacka mig för att jag själv gör slut på dig. Men varför ska jag hjälpa dig? Ge mig en jävligt bra anledning." sade han och såg på henne en stund. Han fuktade sina läppar och la armarna i kors över bröstkorgen igen. "Vad har jag för nytta av dig?"

Valerie stannade upp i köket och lutade sig mot köksbänken.
”Kommer du inte ihåg våra gamla goda tider?” frågade hon och snurrade en slinga av sitt hår runt pekfingret, ”kan erbjuda dig det och mycket mer. Du kommer vilja ha mig på ditt team.” Hon fladdrade med ögonfransarna och log.

"Jag kommer ihåg att din käft gick jävligt mycket och att ditt enda syfte var att se till att jag var nöjd. Jag behöver inte dina tjänster längre." sade han kort och ryckte på axlarna. "Däremot kan jag behöva en ny städerska ifall du känner dig manad till det." sade han och log.

Valerie blängde på honom och rätade på sig. Ängslig över hur det skulle gå för henne utan Jasons stöd var hon, men hon var inte helt i blåsten heller. Hon tänkte inte ge upp så lätt.
”Som du vill. Säg inte att jag inte varnade dig.” Hon gick förbi honom ut till hallen och smällde ytterdörren efter sig.

Jason skrattade till och gick efter henne. Han öppnade dörren och la armarna i kors.
"Val." sade han och log lite. Han hade alltid roats åt hennes korta temperament. "Jag kan behöva dig för ett jobb, sen fixar jag ett nytt pass och du åker iväg till typ Europa eller något." sade han.

Valerie vände sig långsamt om och korsade armarna över bröstet. Hon såg misstänksamt på Jason.
”Hur kan jag veta att du talar sanning?” Det han sa lät lovande men hon visste ändå inte om hon kunde lita på honom. Tack vare att hon träffat Leah och sett hur han betedde sig runt henne visste hon hans svaga punkt, vilket skulle kunna hjälpa henne långt i spelet.