Rolla?

Jag fällde ut mina vingar och flög en bit bakom henne.

Jag såg Tom.
"Snälla jag vill vara ifred alla ljuger endå bara för mig."sa jag.

"ljuger jag för dig?" frågade jag.

"Du sa att du var kär i mig men du var igentligen kär i Melody."sa jag. "Karl låtsas var 17 år och är ihop med mig men är igentligen 123,förresten han var ihopa med mig inte längre."sa jag. "Melody,vet jag inte om hon är min vän längre"

"jag var osäker. Jag vet fortfarande inte riktigt. Men jag sa så för jag trodde ändå att du inte gillade mig."

Jag var tyst.
"Det spelar ingen roll,Karl ska inte göra det själv och han bestämmer inte om vi ska kriga eller inte."sa jag.

"det har du rätt i." sa jag.

Jag tittade ut i skogen. Nu hade jag ljugit för henne, för alla, för deras eget bästa. Jag var inbte 123 år, jag låtsades bara vara det så att de ska lyssna på mig och inte vara med i kriget. Jag är 17. tänkte jag

Jag sprang tillbaka till Karl och såg honom som 17 år igen.
"Karl,är du 17 nu eller? Säg saningen för mig,du måste lita på mig. Och du har ingen chans mot alla de där ute,vi mäste hjälpa varrrandra snälla."sa jag.

Jag titatde på Melissa. "Jag är 17."