Prs

Jag stelnade till och fick tårar i ögonen.
- Okej.., Sade jag och torkade bort en tår. Jag kände inte Caitlin, men jag grät iallafall. Stackars Jack. Tänk om begravningen var hennes? Tänkte jag skrämt.

-Hennes canser har spridit sig, sa jag sorgset.

Jag såg ner på mina händer. Dem skakade.

- Kommer hon att klara sig? Snyftade jag

-Läkaren sa att hon kanske inte överlever natten, snyftade jag

Jag svalde.
- Kan jag komma och hälsa på henne? Frågade jag och satte mig på en bänk i parken.

-Om du vill.. , sa jag

Jag lade på och började gå mot sjukhuset. Jag visste var hon var. Jag såg rummet klart och tydligt i huvudet.

Jag tog tag i mammas hand. Hon var jättevarm. Hon var blek. Hon såg hemsk ut.

Jag öppnade försiktigt dörren till rummet.
- Vad fan gör du här? Röt Marcus och reste sig när han märkte mig.

-Jag sa att hon fick komma hit! Ta det lungt, sa jag