PRS(Dragon Fantasy)

Trots att Nalel var vuxen och hade ett eget barn gick hon skrämt in bakom Meira som för att gömma sig.
San såg hatfyllt upp på henne. "Det var för många år sedan". Han tog sig upp på benen igen. "Får man inte säga hej? Det var oerhört länge sedan jag såg Nalel".

"Ja det var många år sen, sticker du nu så rör jag dig inte. Stannar du en enda tag till får du en smäll som förra gången rör du eller pratar med henne åter dödar jag dig." sa Meira enkelt, hon skulle skydda Nalel och San skulle inte se varken henne eller Ian.

Nalel stod tyst. Ian hade många gånger frågat om sin far, varför han inte var hos dem. Hon ahde aldrig gett ett riktigt svar. Han hade ju rätt att träffa sin egna far...
Men Nalel ville inte låta San komma nära hennes Ian, även om det var hans barn med.
San satte upp händerna framför sig och backade ett steg. "Tror du hoberna här skulle tillåta att en gäst dödas?".

"Vem har sagt att jag tar det här? Dessutom är det du gjorde inte rätt det heller." sa Meira och tar tag i hans skjortkrage och drar honom därifrån, från festen och från hobbyn.

Nalel ställde sig framför dem. "Nej Meira" sa hon med skakig röst. "Släpp honom, låt honom gå själv".
San flinade, Nalel var rädd för honom med all rätt. Han försökte slita sig loss.

Meira stannade men höll honom hårt kvar. Hennes blick var kall, "För vad han gjort mot dig och säkert många andra? Han vet inte ens hur det känns." sa Meira som talade av erfarenhet.
"Jag tänker ta honom hem till sig." sa hon bara.

Nalels blick blev bedjande. "Snälla Meira, ta honom till skogen men kom tillbaka sedan, jag vill inte att våra kvällar ska förstöras av det här".

Meira suckade, det var Nalels val även om hon inte förstod det. "Som du vill." sa hon bara och gick släpandes hoben efter sig mot skogen.

Nalel såg efter dem. Hennes kväll var nog redan förstörd nu...Plötsligt kände hon något vått på sina kinder och insåg att hon börjat gråta. Snabbt torkade hon tårarna. Hon hade inte gråtit fören hon första gången haft Ian i sin famn, men då hade det varit av lycka.

Meira drar honom och då hon är långt inne i skogen släpper hon honom. "Håll dig nu borta och om du rör eller pratar med någon av dem ska jag personligen döda dig vad än Nalel säger." sa Meira och väntade att han skulle bege sig hemåt.