När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

"tack för den" sa Fai la armarna i kors
"Blev han sur nu" sa Jasmine
"Nej då, jag tkr det bara är kul att retas" sa han leende

- Det är nog bäst att vi går tillbaka till våra sällskapsrum, jag är lite trött, sa Xenia och gäspade stort.

Fai såg på henne och log
"Ja det är väll det annars blir du så grinig" skrattade han och tog kryckorna och sa hejdå till dem andra och började hoppa mot tornet

De kom fram till portträttet och gick in, Xenia höll upp portträttet så att Fai kunde hoppa in.
- Vi sätter oss i soffan innan vi går och lägger oss, log Xenia mjukt.

Fai såg tacksamt på henne
"Tackar my Lady" sa han leende och nickade "det låter riktigt bra" sa Fai och han satte sig bredvid henne "jag är glad att vara med dig, du får mig alltid glad Xenia" sa han uppriktigt

Hon såg på honom och log mjukt.
- Det var väll bra då, du gör mig också glad Fai, sa hon och lutade sig mot honom.

Fai log "jag antar att vi helt enelt behöver varandra" sa Fai och kysste henne mjukt

- Mmm, det vet jag att vi behöver, sa Xenia och la sig i hanns knä.
- Jag älskar dig, sahon mjukt.

Fai log lite roat "jag undrar vad som hade hänt annars? tänk om vi aldrig träffats du och jag" sa han och såg på henne "tror du vi levt annorlunda livdå?" frågade han och log sen
"älskar dig med, av hela mitt hjärta" sa han leende

- Inte vet ja, men det hadesäkert blivit annorlunda liv.
För då hade inte våra mammor träffats heller, och det hade ju vart tråkigt, sa hon och såg ini elden.
Hon var glad över Fai, över att han fanns där, han var den enda som förstod henne fullt ut.