Ron tänker tillbaka

Kapitel 44 – Min tur

”Martin, du lever! Vad hände med dig? Du bara försvann, förlåt vi trodde du var borta föralltid..” sa Andy som fortfarande inte kunde tro sina ögon. Andy försökte le trots att de såg att han var i stor smärta. ”Det är ingen fara med mig, jag förstår er. Det var helt rätt av er att leta vidare, ni gjorde helt korrekt. En gammal man som mig behöver ni inte bry er om.” sa Martin med en svag röst. ”Martin, det är klart att vi bryr oss om dig och klart vi hade letat vidare efter dig men vi trodde verkligen du var borta. Du är visst någon vi bryr oss om, vad hände med dig förresten?” frågade Andy och kollade på Harry som såg lika undrande ut som Andy.

”Jag blev förhörd, det var ganska hemsk men jag överlevde det hela. Jag lyckades rymma en natt när vakterna gick och skulle byta av med varandra men jag hann dock inte långt.” berättade Martin och lyfte på högra handen som han hade haft tryckt mot magen. Tröjan var blodig och både Andy och Harry förstod vad som hade hänt. ”Ena vakten hittade inte sin trollstav så han tog en kniv som var till deras bröd, han kom springande efter mig och helt plötsligt kände jag något i magen. Han var snabb och jag som är så gammal hade ingen chans. Mannen vände sedan och lämnade mig för att dö, han såg väl ingen nytta med mig.” fortsatte Martin att berätta, han suckade och stoppade snabbt tillbaka handen över såret. Han var i stor smärta, väldigt stor smärta.

”Du är en sann kämpe Herr Martin.” sa Harry och log mot Martin. ”Vi måste hämta hjälp, vi måste ju rädda dig!” sa Andy och kollat oroligt på Martin. ”Nej, min pojk. Hämta inte hjälp, det är min tur, det vet jag, det finns inget kvar för mig här. Kolla i innerfickan på min kappa.” sa Martin och nickade mot Harry. Harry hittade ett papper och kollade undrande mot Martin. ”Det är det papper som jag gav till Ginny just när vi träffades, jag hittade det. Hon måste ha tappat det, behåll det. Håll det hårt, det är ett viktigt papper som ni kommer vara glada över att ni har längre fram.” med dem orden lämnade Martin jorden.

Andy och Harry satt bara där, kollade stillsamt på Martin som tog sitt sista andetag. Harry visste att Martin inte ville att hans död skulle bli en stor grej, han ville inte att någon skulle gråta, han ville inte att någon skulle känna för stor sorg men Harry var inte så stark. Han grät tyst i någon minut men började sedan tänka på det Martin ville. Martin ville att Harry skulle utplåna det här hemska, onda som finns i magivärlden. Harry hade lovat Martin det. Det skulle han hålla också, han mindes vad Martin sa just innan de gav sig av på detta äventyr. Att oavsett vad skulle de stoppa det här, de skulle göra magivärldens bra igen. Harry och Andy reste sig upp, Harry tog tag i Martins armar och Andy i hans fötter. De lyfte honom till en liten gräs plätt och Harry tog en vacker blomma som växte just bredvid, lade den mellan Martins händer. Sedan stod dem där i en minut, helt tysta.

Naww!♥ Hur kan du skriva såå bra? *love*

sååååååååååååååååååå underbaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar.

du skiver helt sjukt vackert! ♥

Åååå längtar tills det kommer mer, det är så sjukt bra!

Ja visst gör hon!♥ Du kan verkligen bli författare, jag kommer verkligen läsa dina böcker, det kan du skriva upp!♥

next J.K Rowling!

snälla skriv mer

fast nu vill ja höra om Ron & Hermione ^^

Jag håller med Savi.
skriv mer

Haha! Ja precis!