Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Dramione99
Elev |
Jag vet inte alls faktiskt. Ingenting. Jag vet ingenting. Jag lever här och nu. Usch. Jag som gillar att ha koll. Jag är väldigt förvirrad i nuläget. Över allt. Mest över personer och deras beteende. Jag önskar att jag kunde läsa andras tankar. Så mycket det skulle spara mig.
5 nov, 2013 17:09 |
|
lumos1
Elev |
5 nov, 2013 17:29 |
|
MissLollo
Elev |
Skrivet av Hedwig96: Allt det där du skrev är precis så jag känner mig till varje ord, förutom att det inte blivit bättre för mig. Jag har inga riktiga kompisar i klassen men brukar ändå ha lunch med ungefär samma personer varje dag. Ändå så räknas jag inte in.Att vara i skolan är dagens höjdpunkt, oftast! Jag minns inte en dag som jag inte skrattat, men det var annorlunda i början. Jag var ensam. Det var 5 andra tjejer i klassen varav 2 direkt blev typ BFF och de andra 3 hängde med varandra och jag var ensam. Jag började följa efter dem på pauserna och åt lunch tillsammans med dem. Jag kände mig väldigt påträngande, men att jag gjorde det, följde efter dem är absolut inget jag ångrar nu i efterhand, tvärtom jag är nöjd att jag hade modet. Men då var det var asjobbigt. Jag sa knappt nåt till dem och de sa knappt nåt till mej, men de pratade helt normalt med varandra. Jag kommer speciellt ihåg en viss sak en av dem sa en gång vid lunchen när de pratade om praktik. "Vi borde fara till t.ex Viking Line på praktik nån gång, alla TRE" ALLA TRE... (vi var ju 4, men jag räknades ju inte)Då ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna. Jag vet faktiskt inte hur jag klarade av de veckorna men tiden gick och tillslut accepterade de mig som en i gänget. Sedan dess har mitt självförtroende bara ökat. Nu är de de bästa vännerna jag har i skolan. Det innersta jag nu hoppas på är att även efter att vi slutat skolan kommer att träffas ofta. När jag slutade min gamla klass, där jag hade klasskamrater som gått i samma klass i nio år och vi hade alla en ganska bra relation med varandra, så vad hände? skolan slutade...Alla försvann När jag började den nya skolan, kockutbildningen såg alla mig som den blyga, tysta tjejen i klassen. Nu ser alla mig som nåt värsta "knäppgöken," ser vi på nån rolig video så kan jag få för mig att börja skratta jättehögt, ett falskt skratt som sedan får resten av klassen att skratta påriktigt. Och att få andra att skratta är verkligen mitt mål, av det mår jag bra. Jag ville bara skriva det här oberoende om någon läser eller inte, nu känner jag som om nåt har lättat från mitt hjärta! Tyvärr rör det sig inte om några veckor för mig utan mer år, och för varje dag känns det som om jag blir tystare och tystare.
5 nov, 2013 18:00 |
|
Hedwig96
Elev |
Skrivet av MissLollo: Skrivet av Hedwig96: Allt det där du skrev är precis så jag känner mig till varje ord, förutom att det inte blivit bättre för mig. Jag har inga riktiga kompisar i klassen men brukar ändå ha lunch med ungefär samma personer varje dag. Ändå så räknas jag inte in.Att vara i skolan är dagens höjdpunkt, oftast! Jag minns inte en dag som jag inte skrattat, men det var annorlunda i början. Jag var ensam. Det var 5 andra tjejer i klassen varav 2 direkt blev typ BFF och de andra 3 hängde med varandra och jag var ensam. Jag började följa efter dem på pauserna och åt lunch tillsammans med dem. Jag kände mig väldigt påträngande, men att jag gjorde det, följde efter dem är absolut inget jag ångrar nu i efterhand, tvärtom jag är nöjd att jag hade modet. Men då var det var asjobbigt. Jag sa knappt nåt till dem och de sa knappt nåt till mej, men de pratade helt normalt med varandra. Jag kommer speciellt ihåg en viss sak en av dem sa en gång vid lunchen när de pratade om praktik. "Vi borde fara till t.ex Viking Line på praktik nån gång, alla TRE" ALLA TRE... (vi var ju 4, men jag räknades ju inte)Då ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna. Jag vet faktiskt inte hur jag klarade av de veckorna men tiden gick och tillslut accepterade de mig som en i gänget. Sedan dess har mitt självförtroende bara ökat. Nu är de de bästa vännerna jag har i skolan. Det innersta jag nu hoppas på är att även efter att vi slutat skolan kommer att träffas ofta. När jag slutade min gamla klass, där jag hade klasskamrater som gått i samma klass i nio år och vi hade alla en ganska bra relation med varandra, så vad hände? skolan slutade...Alla försvann När jag började den nya skolan, kockutbildningen såg alla mig som den blyga, tysta tjejen i klassen. Nu ser alla mig som nåt värsta "knäppgöken," ser vi på nån rolig video så kan jag få för mig att börja skratta jättehögt, ett falskt skratt som sedan får resten av klassen att skratta påriktigt. Och att få andra att skratta är verkligen mitt mål, av det mår jag bra. Jag ville bara skriva det här oberoende om någon läser eller inte, nu känner jag som om nåt har lättat från mitt hjärta! Tyvärr rör det sig inte om några veckor för mig utan mer år, och för varje dag känns det som om jag blir tystare och tystare. usch vad synd Det var det med mig att jag började känna dem bättre och bättre och vågade mer och mer! jag hoppas det löser sig för dig! </3 5 nov, 2013 19:03 |
|
Millson Lovegood
Elev |
är det konstigt att må dåligt över att allt är bra hela tiden?
har aldrig varit med om varken fysisk eller psykisk smärta (okej visst folk har sagt elaka saker och jag har fått skrapsår men räknas det?) och allting är bara same old same old hela tiden jag är så trött på att allt är bra och att man aldrig får klaga.
5 nov, 2013 22:52 |
|
Borttagen
|
Alltså ååååååååh, så sjukt pinsamt.... Vill gömma mig under en sten. För många säger det här inlägget nog ingenting, men för er som vet vad det där med stark skolrivalitet och traditioner vill säga... Det. Var. Pinsamt.
Årligen så anordnas här i Kalmar en rugbymatch mellan de största skolorna - en tradition som är hela 40 år gammal vid det här laget. Och inför varje match ska stämningen trappas upp, man tvingas köa till biljetter, alltså sitta och frysa utanför sin egen skola i några timmar innan biljetterna släpps på natten. Och en tradition är då att folk från den rivaliserande skolan ska dyka upp, göra något coolt och dra några ramsor, för att sedan sticka hem. Väldigt dålig uppslutning i år igen och folk trodde att det skulle fungera med en ny ramsa helt plötsligt (det gjorde det inte) och så har folk inte vett att sluta på topp! Vi kom dit, gjorde vår grej som i sig var bra, men sedan drog vi inte. Vi stod där när folk smädade oss ifrån alla håll, inträngda mellan två grupper. De hade smällare och bengaliska eldar och högtalare och det var ju fan större delen av deras skolor, vi var kanske hundra personer på sin höjd. Och ändå stod vi kvar och jag vet inte varför. Vi kunde ha gått därifrån helt värdigt som i protest, men nej då. Där stod vi tills det blev pinsamt. Hur mycket vi än försöker kan vi ju omöjligen överrösta en hel skola! Som sagt, vi borde slutat när vi var som bäst. Hoppas verkligen att vi ger igen när de dyker upp på vår köning. Ledsen för helt oviktig händelse egentligen, men det är verkligen en stor grej för många här. Ett av Sveriges största elevevenemang faktiskt! Som egentligen går ut på brutal sport, hejaramsor på låg nivå och en hel massa gräl. Men när det är kul, då är det väldigt kul. 6 nov, 2013 00:10 |
|
Borttagen
|
Jinx
Haha du får ragga upp grundarna för rugby turneringarna och få dem på er sida Spoiler: Tryck här för att visa! Hej världens flumigaste svar men jag är trött D: 6 nov, 2013 09:57 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Jinx Haha du får ragga upp grundarna för rugby turneringarna och få dem på er sida Spoiler: Tryck här för att visa! Hej världens flumigaste svar men jag är trött D: Hahah, ja jag vet att du har sagt det! Det var någon gång på 70-talet va? 6 nov, 2013 12:36 |
|
Fellrendión
Elev |
6 nov, 2013 15:09 |
|
lumos1
Elev |
Berättade för mamma att jag hade prestationsångest igår, och nu kommer hon ta upp det på utvecklingssamtalet. uschuschusch jag vill verkligen inte.
;;
6 nov, 2013 16:45 |
Du får inte svara på den här tråden.






Mugglarportalen