Skriva av sig-tråden

Åh, jag känner exakt samma sak.

Vår lärare pratade med oss om det på lektionen idag, och alla hörde det... känns som om alla stirrade på mig och tyckte att jag var så himla dålig. Jag är ju liksom "plugghästen" i min klass...

ah, men usch.
Hatar att alla lärare tjatar om hur liten del varje prov är av slutbetyget, och sedan kommer de och säger att allt vi gör påverkar våra slutbetyg.

Så jag klarade första skoldagen efter höstlovet. Gick bra förutom att jag skolkade första lektionen på grund av social fobi, inte åt något på lunchen på grund av ätstörningar och social fobi, en kompis såg ett ärr på fotleden och jag har nu ångest över det, att jag fick ångest över att träffa klassen på guend av att de är dryga & (sist men inte minst) fick jag ögonkontakt med min förra crush.

Ja... allt har blivit så himla komplicerat med betygen i år...

Sanna1324567ja... Hatar de idiotiska betygskreterierna, A-F.
Det värsta med att jag började gråta var att halva klassen kom fram och frågade "Vad är det? Måste du göra omprov?"
Ingen verkar fatta prestationsångest. Ingen i min klass skulle gråta över omprov, och då än mindre ett C, som faktiskt ÄR bra. Men jag gör. Är så besviken över mig själv

Samma här. Jag fick på ett geografiprov. Jag VET att jag är sämst på geografi, men ändå så blir jag så himla besviken. Mitt resultat VAR bra, men alla andra fick A. Mellan 90 och 100%, och ingen förstår. Alla tror att jag är så himla nöjd med allt. Med ett

Alltså för ungefär en vecka sedan skulle jag till doktorn och kolla min allergi. Jag skulle ta ett blodprov, men innan det skulle en doktor kolla några saker på mig. Det var en kille. Han sa åt mig att ta av mig tröjan, han tvingade mig. Sen klämde han på min mage, hårt. Ni kanske förstår att jag kände mig väldigt besvärad då? Jag är ju trots allt i början av puberteten. Jag tycker inte att det är okej att göra så, tvinga någon att ta av sig tröjan. Det kanske inte låter så hemskt enligt era öron men jag blev krossad flera dagar efteråt.

jag är en av "de smarta" i klassen, men jag känner så mycket press, eftersom att det känns som att alla därför tror att jag kommer göra så bra ifrån mig.
När jag kom hem kände jag mig tvungen att berätta att vi fått tillbaka provet.

orkar inte ljuga längre...

Grejen är att jag bryr mig mycket mer om mina vänner än om mig själv.