Dramione99
Elev
|
Läs inte om du lätt mår dåligt av att läsa om andras betyg och sånt ...
Spoiler:
Tryck här för att visa!C är en ful bokstav som jag bara hatar så jäkla mycket i nuläget. Varför klantade jag mig så otroligt mycket på matteprovet?? Jag orkar inte med mig själv längre. Min lärare kommer sänka mig definitivt nu. Alltså fine om jag förtjänar det, men jag är ändå så ledsen just nu. A är acceptabelt. B är en bedrövande, besvärande besvikelse. Men på just detta matteprov hade det varit okej. Men C!!! Alltså ugh. Jag blir så arg på mig själv. Jag pluggade jättemycket och jag har förmågan egentligen, kanske inte lika bra som jag har för SO och svenska, men ändå. Jag får ha B i ett ämne. Då kommer frågan vilket jag ska välja att ta det lugnt i. För jag har inte insett förens nu att jag är SÅ svag i matte att jag inte får mer än ett C. Slöjd, bild, Idrott är inte heller mina bästa ämnen och jag kan inte ta bort 2,5p från dem i slutbetyget. Det går ju bara inte. Engelskan kommer jag fixa tack vare språkresan, hoppas jag ... Och ja. Jag är betygsfixerad. Men jag lär mig sjukt mycket också. Jag skulle faktiskt kunna göra NO-prov på leddjuren och det som vi hade i sexan. Så det så. Och jag skulle fixa att skriva Franska revolutionen-provet nu med som vi hade i våras. Och redovisa idrottsinlämningarna från sexan. Jag vet att mina problem är skitsaker men jag blir verkligen så stressad över såna här misstag. Jag vill ju vara bra (bäst). Och jag skiter fullständigt i att C kan ses som bra i vissa fall. Visst, det är väl inte dåligt, men inte fan nöjer jag mig med det i något. Jag tycker verkligen inte att min lärare rättar fel på nåt sätt eller att jag borde fått högre. Jag blir bara så knäckt i mig själv att jag inte lyckades bättre. Jag ville ha åtminstone B i alla fall. Det är så svårt att förklara den här prestationsångesten. Den har bara funnits där så länge jag kan minnas. Och den suger. Samtidigt som den håller mig motiverad. Jag kan inte bli nöjd med detta C även om jag fick A i kemi och geografi som terminsbetyg i år och att jag fick det på min novell i svenska. Det kompenserar liksom inte alls. Det är som att A är vad jag ska ha. Det är mitt godkänt. Alltså ingen stor grej att få det. Och ja, jag vet att många kanske blir upprörda över att jag säger så. Men alla jobbar utifrån sina egna förutsättningar. Och de är mina. Alla vill ju ha sitt godkänt. (Jag vet att ingen anklagar mig för något och att jag själv är den enda som pressar mig, ändå börjar jag alltid försvara mig varje gång jag skriver nåt här ...). Jag har inte råd med fler misstag nu. Jag tackar gud för att detta inte är nian. Herregud vilken lättnad det är.
29 okt, 2013 17:30
|
|
Borttagen
|
"I'm still alive but I'm barely breathing. Just praying to a god that I don't believe in."
29 okt, 2013 17:46
|
|
Borttagen
|
Jag tycker att det här är vansinne och har inte riktigt släppt det än så därför skriver jag här.
Var på ett uppföljande besök på vårdcentralen här om dagen. Pga att jag börjat med ny ångestdämpande medicin. Jag berättade att jag inte tyckte att dessa tabletter hjälpte nämnvärt trots att jag tagit högsta rekommenderade dos. Till saken.. den så kallade doktorn säger:
"Alla har ångest ibland, även jag, på arbetsplatsen, hemma, osv osv.. men man måste ta sitt ansvar och man kan inte låta bli allt bara för att man har ångest, du är ju vuxen"
... psykisk ohälsa är väl för fan inte åldersbunden för det första. Och sen viftar hon bort min egen, personligt upplevde ångest och jämför den med att alla har ångest IBLAND. Går det att jämföra ångest och ångest? Att ha konstant, diffus ångest som inte går att koppla till något konkret är väl inte alls samma sak som att det händer något som får en att må dåligt, även om det också är jobbigt såklart. Ville bara få det ur mig. Dessutom har hon bokat in ännu ett återbesök om en månad (!) och jag har verkligen ingen lust att träffa henne igen.
Zip it, om du inte vet hur det är att känna sig begränsad av ångest. Ångestfria människor som bara häver ur sig "det är bara att göra" eller "ut och ta en promenad så blir det bättre", vet verkligen inte vad de talar om. Hon vet att jag haft ångest mer eller mindre i 10 år, bitch please.. jag har hunnit testa det mesta. 
30 okt, 2013 01:18
|
Myling
Elev
|
Jag ångrar att jag tog så många lugnande igår. Visst, jag däckade som fan och sov som en gud men när jag vaknade, och flera timmar efteråt, hade jag inget riktigt balanssinne. Började också gråta så fort jag vaknade, det var länge sedan sist! Haha.
Låg i sängen hela dagen och kollade på serier.
Imorgon kommer min älskade älskade bästa vän Sofia hit och håller mig i handen och hjälper mig berätta för mamma hur allt ligger till.
Det enda bra jag gjort idag är att jag faktiskt pratade med äcklet som fuckat upp allt och fick ur mig det som behövdes sägas.
Och fixat massa saker för min konstutställning.
Sysselsättning är nyckeln till att hantera jobbiga saker!!
30 okt, 2013 01:31
|
lumos1
Elev
|
Nej, nej, nej. Hur fan kan man vara rädd för sig själv?
;; 
30 okt, 2013 01:39
|
Cindy
Elev
|
Jag känner att jag är på gnälligt humör idag så varför inte hata på min lärarmentor.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Nej men ärligt, jag gillar henne verkligen inte. För det första väljer hon tydliga favoriter, och sätter jättehöga mål för dem som hon tror och förväntar sig om att de ska nå, och de här ”favoriterna” är inte snobbiga, rika barn; de är några av mina närmsta vänner i klassen och de säger till mig att det är så jäkla jobbigt att vara just hennes favorit.
Sedan underskattar hon flera elever också. En av mina allra bästa vänner är en av dem, och sedan en kille som har det ganska svårt i skolan och har svårt att kontrollera sitt humör.
Min kompis ( A ) skulle skriva en text, och våran lärare var och hjälpte någon i andra sidan av salen. A behövde hjälp med några ord (alltså hon skulle skriva på engelska) och frågade därför mig om hjälp eftersom våran lärare var upptagen, så jag gick fram till henne och hjälpte henne en stund tills våran lärare gick fram till oss och började skälla ut A. Hon sa att hon hade pratat med A:s mamma och bestämt att hon inte får ta hjälp av någon i klassen, även fast A är säker på att hon inte alls pratat med hennes mamma.
Ungefär samma sak gör hon mot killen också ( L ). Men eftersom kan ses som lite annorlunda (även fast han bara egentligen har problem med sitt humör och skolan) så påminner hon alltid honom inför hela klassen att skriva vad hon skrivit på tavlan även fast han redan gjort det. Hon frågar honom alltid om han har kommit ihåg det och det eller om han kan det här och bla bla bla. Alla i klassen är så jädra trötta på henne.
Och sedan kommer det till de personerna som hon typ ”hemligt” hatar= mig. När jag tillslut får mod till mig att räcka upp handen tittar hon inte ens på mig. Det kan vara jag och en annan som redan svarat jättemånga gånger som räcker upp händerna och hon tar den andra personen. Hon agerar som jag inte finns – tills jag gör något fel. Om jag till exempel står och pratar med mina kompisar som behövde hjälp tror hon hela tiden att jag bara är där för att prata om helt ointressanta saker med dem, så då blir hon skitarg på mig. Så egentligen hatar hon mig, men det visade hon inte på utvecklingssamtalet för några veckor sedan. Hon berättade med sin ljusa irriterande röst till mamma hur jag är sååååå glaaaad hela tiden (hon känner mig inte) och hur jag är så duktig på lektionerna, men hur fan vet hon det om hon ändå aldrig låter mig svara på någon jäkla fråga?
Sry om det här blev långt eller bara allmänt ointressant, behövde bara få ut mig det.
30 okt, 2013 09:18
|
Ginny00
Elev
|
Cindy
What. An. Idiot.
Kramar ♥
30 okt, 2013 10:57
|
Cindy
Elev
|
Ginny00
Jag vet, en av de sämsta lärarna jag någonsin haft, vi lär oss ingenting på lektionerna ._.
Kramiz ♥
30 okt, 2013 15:23
|
Blucher
Elev
|
MTEL Åh, det är just sådan sluta-gnäll-attityd som vissa har som får mig att känna mig patetisk under de perioder då jag mår mindre bra. Att det dessutom är en doktor som säger det är ju ännu värre...
30 okt, 2013 20:14
|
|
Borttagen
|
30 okt, 2013 23:29
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen