Life - Lupple & Medi PRS

"Klart den är. Den är superfin." Hon böjde sig fram och log. Hon såg sig om.
"Om du vill så kanske jag får låna Gabriels kök och baka kakor. Jag gör rätt goda kakor." Viskade hon.

Rose såg på henne med stora ögon och fnissade. " Kakor!" Ropade hon lyckligt och ganska snart hade ytterligare ett barn hittats, denna gången av Gabriel.

Hon nickade och gick vid Gabriels sida.
"Sen ska man säga tack till Gabriel. Att jag får låna hans kök." Hon såg på de andra barnen och lade huvudet på sned.
"Var ni hos min mormor någon gång?"

Rose såg på henne och nickade lite. "Snälla snälla Gabriel, låt väktaren låna ditt kök. "Pep hon och skakade sedan på huvudet. "Jag minns inte det. "Sa hon sorgset medan en som var lite äldre. "Vi var där, varje onsdag, det var vår dag. "Log han glatt.

Hon skrattade och log.
"Jag tror jag får låna det." Hon såg på pojken och nickade.
"Jag bodde där tills jag var 15. Gabriel och jag är lika gamla fast han ser mycket äldre ut." Hon pekade på sig.
"Jag är som sagt den nya. Det är ett nöje att få lära känna er."

Pojken nickade med ögon fulla av vetande. "Jag vet, det händer när man förvandlas. En pojkkropp är för liten för att innehålla en varg. " Förklarade han och Gabriel frustade till och puffade gillande till honom innan han hittade tre stycken på rad som uppenbarligen verkade ha haft samma plan- det var inte någon vidare plan.

"Det låter rimligt." Hon nickade och såg sedan på de barnen och skrattade.
Så Rose hur många har vi kvar?" Hon såg på Rose och smekte henne prövande på huvudet.
"Så om inte Rose gick till mormor menar ni att mormor gick hit? Borde det inte varit jobbit för henne?"

Rose tänkte och började räkna på fingrarna. " Vi har tre stycken kvar. "Viskade hon glatt och och ryckte sedan på axlarna. " Hon gillade att gå, det tog längre tid för henne- senare. "Viskade pojken och log. "Rose har varit där, som bebis. Hon minns det bara inte. "Förkalrade han.

"Då får du hjälpa mig i köket eftersom du håller räkningen så bra." Hon såg upp.
"I slutet hoppas jag att ni hämtade henne." Hon såg på Gabriel.
"Lät en gammal dam gå hela vägen? Stigen är inte gjord för henne."

Gabriel såg på henne och nickade, nosade Olivia på handen som för att berätta att han tänkte berätta mer. De två som kom näst sist var svåra att hitta men den svåraste var Christian. Som alltid, han var äldre än dem andra och verkligen lärt sig bemästra detta och Gabriel visste att nästa steg var inne för honom. När de väl hittade honom så knuffade Gabriel menade undan alla andra och när de var borta så skiftade han form och såg på Christian. " Du är väldigt begåvad- stark. "Log han och Christian såg på honom med osäker men ändå stolt blick. " Du borde vara med på nästa möte, när flocken träffas. "Viskade han innan han skiftade form och gick till dem andra. Christian kom en stund senare, med ett stort leende på läpparna och började genast springa till sina föräldrar.