Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Det räker gott för de kära. De blir lyckliga oavsett vad de får." Hon log och såg på Sammi.
"Maten kanske inte är mycket men det är gemenskapen som binder oss samman." Hon log och tog Sammi sin famn.
"Men jag ska göra mitt bästa."

"Jo, javisst, du har rätt..", sa kapten John och lät ändå fundersam. Han kom på sig själv att känna att det var viktigt för honom att det blev rätt för Roy och Miliah. Men han visste ju att det Kiliah hade sagt var rätt. Roy var inte den som krävde allt, eller önskade, eller ens uttryckte sin vilja. Roy var en simpel person på det sättet.
"Gemenskapen binder oss samman.", sa John och nickade mot Kiliah innan han lutade sig över för att se närmare på Sammi och stryka han över hans lilla näsa med sitt finger.
John rätade på sig och drog in luft. Han såg bestämd ut. "Dåså, jag ber de andra sätta i gång i köket, kom förbi när du kan.", sa John och nickade åt Kiliah innan han försvann från hennes kammare mot köket.

"Ja Roy ä Simpel. Ska jag vara ärlig tror jag rom och god mat skulle ha räckt om kortspel hade varit som underhållning." Hon virade en filt om sig och knöt Sammi till kroppen.
"Jag kommer redan nu pappa." Hon gick efter och hörde Sammis gurglande.

"Då satsar vi väl på det då.", sa John med ett leende på läpparna samtidigt som han såg över axeln mot Kiliah då hon följt efter honom. "God mat, rom, kortspel, kanske lite musik också?".
John kom in i köket där tre av några från besättningen stod där och försökte komma på hur en på bästa sätt skulle skära upp grönsakerna. De var oense. När de fick syn på kaptenen stannade de genast upp. "Såja, Kiliah ska hjälpa er. Jag kommer inte vara kvar dock, jag har ett skepp att sköta.", sa John och drog in luft igen. Han såg på Kiliah. "Så, de följer dig.", sa John och nickade åt henne innan han trängde sig förbi för att sedan försvinna upp på däck.

"Vad vore en fest utan musik?" Hon log och såg på Sammi som skrattade glatt. Hon tog emot kniven och började att skära upp grönsakerna.
"Jag tänker att vi kan grilla dem över tunnan." Hon log jukt.
"Det lir inte samma mat vi äter men det är en fest." Hon log och pekade mot ett stycke kött.
"Skulle jag kunna få den tack?"

"Ja, det låter som en bra idé.", instämde de andra och nickade. De såg på när Kiliah började laga maten och alla följde tafatt efter för att göra likadant som henne. Vilket var svårt. Ingen av de hade särskilt mycket erfarenhet i köket.
De räckte över stycket hon pekat på och placerade den på hennes skärbräda. "Roy kommer gilla det. Hoppas Miliah också kommer att göra det.", sa de. "Miliah.. så fint namn! Nästan som Kiliah.". De skrattade åt det dåliga skämtet och harklade sig när de såg Kiliah fortsätta tillaga maten. "Miliah, hon är fin.", sa någon sedan och de andra instämde mumlande igen.

Hon började skära upp köttet och hon tog lite kryddor och lade det på köttet och hon såg på dem med ett leende.
"Ja hon är fin. " Hon log och studsade på stället och man kunde höra ett förtjust skratt.
"Det spökar!" Utbrast hon men hon pekade på sin mage och gjorde ett hyschande läte

De tittade på Kiliahs knyte och brast ut i leenden. Alla tyckte om lille Sammi. De höll ett finger för munnen för att visa att de skulle hålla nere volymen och inte störa den lilla bebisen.
John kom strax in i köket därpå och såg åt deras håll. "Hur går det för er? Kursen är stadig, vi närmar oss värmen sakta med säkert.", sa John med en längtan i sin röst. "Är vi redo för att fira kärleksparet? Roy och de andra har dekorerat bäst de kan på däck."

Hon hade gjort klart och satt sig på bordet och hade fiskat upp Sammi och log när John kom in.
"Det går bra. Tar en liten paus bara." Hon hörde hur Sammi skrek av glädje och sträckte sig efter John.
"Sammi älskar sin morfar."

"Det låter bra.". När John hörde Sammis glädjerop gick han över för att plocka upp honom ur Kiliahs grepp. "Och morfar älskar sin Sammi.", sa John och vilade honom på sin arm.

Dagen flög fort förbi med dekorationer och andra sysslor för att förbereda för kvällens fest. Alla kunde känna av stämningen. Det var pirrigt, och glädjefyllt, nervöst och spännande. Men Roy, som inte ofta visade så mycket känslor, verkade en aning uppjagad över att gifta sig med Miliah. Nu stod han och granskade sin spegelbild. Han såg mot sin ljusa blick, och smala leende. Roy hade klätt sig fint i både skjorta och väst, det var precis lagom varmt för klimatet de seglade igenom just nu. Det rödblonda håret hade han satt i en hästsvans som kliade honom i nacken när han vred på huvudet.
han tänkte på Miliah och kände hjärtat ta ett extra skutt. "Jag är redo."