PRS Lupple & Medi

Hon nickade och tog hans hand och lade kinden mot hans arm.
"Okej." Hon slöt ögonen.
"Så är Lucifer din farfar?"

Dorian log svagt och rörde sig mot Alexanders rum och knackade på innan han klev in.
Men slutade sedan le av hennes kommentar.
"Inte biologiskt men man skulle väl kunna säga det." Sa han innan han satte sig ned.

"Hej där. Hur mår du idag? " Log Alexander och tittade upp från pappret han hade läst och såg mot Willow.

"Ohh så han är galen och därför ser ni inte varandra?"
Hon slog sig ner på en stol och så på honom.
"Alexander... Jag vill fråga dig om en sak. Jag blev så dålig av att vistas med Dorian först sen blev jag bra sen dålig igen för att det kom så många vampyrer samtidigt. Balen kommer det vara samma sak?" Willow drog en hand genom håret och satte handen för sin mun innan hon gäspade stort.

Dorian ryckte på axlarna.
"Han är annorlunda. Jag minns honom. Jag har träffat honom men han är väldigt maktgalen." Sa han ärligt och lyssnade sedan på vad Willow sa.

Alexander studerade henne och funderade på det hon frågade.
" Du blev inte dålig för att du mötte vampyrer. Utan för att ditt hjärta orkar inte slå när kraften blir så överväldigande. Det kommer inte ske under balen. Ceremonin kommer lämna dig fysiskt svag men ditt hjärta kommer kunna hantera ditt blod bättre vilket gör dig frisk." Sa han lugnt.

"Men balen är före ceremonin. " Hon såg på honom.
"Kommer jag inte bli dålig då=" Hon såg på honom och log mjukt.
"Jag är lättad att det är snart är över. Då slipper jag alla sprutor och dropp."

Alexander skakade på huvudet.
"Jag kan självfallet inte säga det till hundra procent men om du blir dålig så kommer de inte beror på vampyrerna som kommer vara runt dig. Och skulle du bli dålig så kommer vi alla hjälpa dig och Dorian kommer vara vid din sidan hela kvällen." Log Alexander och nickade.
"Snart är du frisk igen." Sa han med ett bredare leende.

"Det är bra att höra." Hon såg på honom och innan hon reste sig och såg på Dorian.
"Dorian..."

Alexander nickade sakta och log mot henne.

Dorian vände upp blicken och nickade.
"Willow." Svarade han och flinade lätt medan han också reste sig upp.

Hon såg på dem båda och slöt ögonen och drog djupa andetag.
"Jag undrar om mitt hjärta har tagit mycket stryck. Om dt är nära att ge upp."

Dorian såg på henne och lyssnade intensivt på hennes hjärta vilket även Alexander verkade göra.
" Det slår normalt nu." Sa Alexander i en lugn ton.
" Det bästa sättet jag kan förklara din situation på enligt vetenskapliga termer är att du lider av hjärtrytmrubbning." Sa Alexander och reste sig upp även han.
"Och det är inte i närheten av den verkligen förklaringen. Den verkliga förklaringen beror på magi i brist på bättre ord." Sa Alexander och såg på henne.