Rollspelare & Wolfy prs

Jason la armarna i kors när ett av hans ex gick in som om hon ägde stället. Han la bittert armarna i kors och blängde på Valerie.
"Vad i helvete gör du här?" frågade han och såg tomt på henne. Valerie satte sig ner i vardagsrummet och såg på honom.
"Du behöver hjälpa mig." sade hon och blängde lika bistert tillbaka.

En mycket vacker tjej klev in genom dörren och satte sig ner i vardagsrummet. Då hennes blick landade på Leah fnös hon till. Hon verkade inte särskilt glad över synen.
”Och vem är du då?” frågade hon innan hon ointresserat viftade med handen, ungefär som för att fösa iväg Leah, ”bryr mig faktiskt inte. Stick iväg, det här är inte för dina öron.” Flickan vände sig mot Jason igen och smackade med tungan. ”Vilken nedgradering du gjort. Trodde bättre om dig.”

"Hon kan stanna. Det du säger är inget jag kommer bryr mig om särskilt mycket och wow. Nedgradering? Trodde inte man kunde komma lägre ner än dig. Jag hade kunnat dejta en sopptunna och det hade varit bättre. Men nåväl, vad vill du?" frågade han och gick mot Leah. Han kysste hennes kind och log smått, han höll sig bara lugn för att hon befann sig i rummet.

Tjejen blängde på Jason, det var uppenbart att hon tagit åt sig av hans kommentar. Hon hämtade sig dock snabbt och snart hade ett finurligt leende växt fram på hennes läppar då hon såg på Leah igen.
”Han kommer snart att tröttna, det gör han alltid.” Hon knäppte händerna framför sig. ”Han skjöt en av de tjejer han hade ett mer seriöst förhållande med, bara på grund av att han ansåg att hon visste för mycket. Du kommer vara i samma skor snart och gå samma öde till mötes.”

"Jag kommer skjuta dig snart ifall du inte kommer till poängen." sade Jason torrt och såg tomt på henne. "Och du vet att jag menar det." lade han till och gick fram till Valerie. Han var inte alls på humör för henne.

Leah vände sig långsamt om mot Jason. Det faktum att han inte förnekade det tjejen sagt fick hennes hjärta nästan att frysa till is. Han hade skjutit sin flickvän men ändå sagt åt henne att det var någon annan? Herregud. Hon stod kvar en stund innan hon vände sig om och lämnade dem ifred.

Jason såg efter Leah och motstod impulsen att döda Valerie direkt. Han svalde hårt och tog tag om hennes strupe innan han knuffade ner henne i soffan.
"Vad behöver du hjälp med?" fräste han och tog upp sin pistol. Han tänkte inte använda den med Leah i huset men det behövde inte Valerie veta.

Leah bestämde sig för att hålla sig i närheten av vardagsrummet. Nu trodde hon att Jason bara hotat tjejen med pistolen för att hon skulle bli skrämd, men hon visste ändå inte vad som kunde hända.
”På hennes min att döma visste hon inte om det jag berättade,” skrattade Valerie förtjust utan att berätta varför hon kommit, ”jag kanske borde dela med mig av något mer.”

Jason såg på henne och rynkade lite på pannan innan han började le lite.
"Har du problem med Jack eller? Är det därför du är här? Han har vänt sig mot dig och du tror att jag tänker skydda dig?" flinade han och skrattade till. "Jag tänker ringa Jack om något. Då hjälper jag dig komma ifrån ditt miserabla liv." sade han och tog upp sin mobil.

Valerie rynkade osäkert på pannan innan hon började få en panikslagen glimt i ögonen.
”Nej, du får inte ringa honom!” bad hon. Egentligen visste hon att det var lönlöst att böna och be, Jason var inte en person som skulle ge med sig bara för att han ville vara snäll. ”Hjälper du inte mig så kommer du få ångra dig,” sa hon istället med armarna i kors.