(PRS) BarnOwl98, Testralis, fashion7 och Textras

Draken ramlar ner på mattan och jag plockar försiktigt upp den och lägger den i den ogenomträngliga påsen. Jag vänder mig om, och ser ett huvud jag känner igen (galen).
"Cornelia!"

Jag klistrar på överraskat uttryck i ansiktet innan jag hastigt vänder mig och utbrister: "Brian!"

"Kan vi prata?", jag pekar på porträtthålet.

"Okej"

"Bra", jag går ut ur sällskapsrummet. Ute i korridoren är det tyst och svalt och jag väljer ett litet hörn bakom några ljuddämpande rustningar där jag sätter mig ner,
"Jo, Cornelia… Igår, betydde det något för dig?"

Jag vet inte vad jag ska svara. Ärligt talat så har jag ingen aning, men jag tror att det gjorde det så det är det jag säger till Brian.

"Tror att det gjorde det?", mitt hjärta sjunker. Som en sten.
"okej då, du vill nog gå nu", mumlar jag.

"Men sluta", säger jag i - vad jag inser en sekund efter att orden lämnat min mun - lite för otrevlig ton. "Det betydde något. Jag menar, jag gillar ju dig", lägger jag därför till, och jag menar det jag säger.

Jag ser upp på Cornelia.
"Och Sam?", oroligt ser jag mig omkring innan jag vänder blicken till Cornelia igen.

Sam. Killen jag är kär i, det är jag.
"Jag är kär i honom", säger jag enkelt och försöker dölja hur nervös jag är. "Det vet du."