Eragon [Privat rollspel]

"Vad är det nu?"

"Berätta inte för någon att jag är här" ber hon.

Jag har svårt att inte brista ut i gapskratt. Eftersom hon inte ville att någon skulle få reda på att hon gick så skulle jag inte ens ha tänkt tanken att berätta var hon är. När jag lyckats svälja skrattet lovar jag det på det gamla språket.

Aily blänger på dvärgen.
"Vad är så kul?"

"Att du vill få mig att lova något så självklart. Jag skulle inte ens ha tänkt tanken på att berätta var du är om du inte hade sagt något om det. Det angår bara dig och dem du berättar eller visar det för. "

"Tack Tungdil!"

Jag nickar och säger hejdå till Ailys familj också. Sedan klättrar jag upp på Ór för att flyga tillbaka.

Aily ser på dom. En tår rinner ner för kinden.

Jag känner nästan för att börja gråta igen när vi lyfter, men den här gången kan jag behärska mig. Vi återvänder för att fortsätta vår utbildning. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara att jag inte kan berätta varför Aily inte följde med eller var hon är, men på ett eller annat sätt får det gå.

När hon inte ser dom längre fortsätter hon mot staden.