Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Hur orkar alla här prata sådär egentligen?", frågar Johanna. För det mesta var det till sig själv, men hon hade sagt det högt för att de andra också skulle kunna uttrycka sina åsikter, om de nu ville.

Thalia bara ser på Johanna och blinkar till, "För att de är vana." säger hon långsamt, "Du vet lyd de överordnande annars dör du. Tilltala dem hövligt annars slår vi dig." säger hon med monotom röst som överste fredväktaren alltid använde hemma i 11an, alltid hade sitt tal innan någon skulle straffas ofentligt. Vid vanliga slag och piskrapp så var det självklart inte så, men han gillade att dela ut bestraffningar.
"Jag mena, jag har gjort så." skulle hon inte det skulle hon inte stått här idag. Dock kom man ändå aldrig undan.

"Jo jag vet. Men här kan de väl ändå inte piska folk så som de gör i distrikten?", sade Johanna. "Inte för att jag sett värst många bli piskade inför allmänheten i sjuan. Folket där var redan skrämda över att bli det då de hade en period med väldigt många piskningar tidigare så de höll sig oftast i skinnet", fortsatte hon. Det kändes inte längre som om hon hörde hemma i sjuan, när hon snackade om det. Inte för att det kändes som om hon hörde hemma någonstans alls nuförtiden.

"Kanske inte, men det ligger väl kvar av gammal vana. Man vet vad som kan hända och de är skrämda för det." säger Thalia fundersamt och vet varför hon inte var det. Allt hon hade gjort i 11an var för att skydda sin familj. Här om hon gjorde något var det hon och inte Thresh som skulle åka ut för något och då gjorde det henne detsamma.

Johanna nickar. "Eller så var fredsväktarna för idiotiska för att se vad invånarna gjorde hela tiden", säger hon. För hon visste att hon inte följt lagarna värst ofta efter sina spel. Hon hade helt enkelt inte brytt sig efter alla de hon brytt sig om dött. Då nästan ville hon att de skulle ordna en avrättning åt henne.

"Kan vara så med eller så hade Snow något med det att göra." säger Thalia och rycker på axlarna. Ibland kändes det som om allt hade han med att göra. Som när Thresh åkt till spelen, hon piskades offentligt och hennes mormor blev så sjuk att hon vart döende, ett inträffande? slumpen? Thalia tvivlade.

Johanna nickar. "Honom skulle jag mer än gärna sätta en yxa i huvudet på", säger hon, nästan med en längtan i rösten. Inte för att hon ville döda folk, mer för att han skulle få lida lika mycket som hon gjort. Det var ju trots allt hans fel att hennes familj och vänner var döda.

"Skulle jag inte protestera om du gjorde." ler Thalia lite vemodigt mot henne. "Inte jag heller" instämmer Finnick och Thresh håller nickade med. En döende lidande Snow ville nog de flesta se.

"Fast ni får gärna tortera honom innan om ni vill", erbjuder Johanna. De hade ju också fått lida på grund av president Snow. Att ingen klarat av att mörda honom ännu. Det var ganska otroligt faktiskt.

"Man tackar" säger Thalia hövligt med en djup bugning mot Johanna och ler lite roat, men hon viste hade hon chansen skulle hon göra det. Absolut att hon skulle, han skulle få lida lika mycket som Panems folk gjort under alla tider.