Power (Ett rollspel för alla)

"Mm", sa Zeya och tittade bort mot fönstret, regnet smattrade mot rutan och hon tvivlade inte på att det skulle regna hela natten.

Lelia kan inte låta bli att dröma sig bort ett tag. Hon funderar på att smita iväg nån håltimme någon gång.

((Nej, Nej. Ariana kan stänga av organ och sätta på dem. Om hon vill. She's powerful. xD BE SCARED! Det är dagens teknik som kan ersätta dem. ))

(( Ja, det hade dem... oh my gosh, Ariana har ju tydligen saker gemensamt med många. x-x'' ))

((Yup XD But she's evil... Evil... O.O))

((Ginny!!!! Nope. She's not evil. Hon är uppmärksamhetssökande. XD vet du, jag tror vi spammar ned tråden. Om du har fler frågor borde vi ta dem via uggla. XD))

((Oj, nu känner jag mig idiotisk som spammat O.O En sista grej; jag rollar Annabeth, vars pappa blev mördad av Ariana. Om jag ska säga det från Annabeths perspektiv: ARIANA IS EVIL!
Min riktiga åsikt : Det är synd om Ariana...))

Dominus stänger av telepatin, och hör hur något exploderar. Vattnet forsar över honom, men han orkar inte bry sig.
Ariana. Varför kan han inte bara göra sig av med henne? Visst, hon skulle bli ersatt av någon annan som kunnat bli lockad över till den mörka sidan (someone feelin' I'm going Star Wars now?), men allt det här känslomässiga skulle försvinna med någon annan. Han skulle kunna få ett slut på det, få ett slut på henne. Men han kan inte. Även om han förstått för länge sedan att hon hatar honom minns han fortfarande flickan från sin barndom, hans tvillingsyster.


Francesca sitter på sängen i rummet hon delar med Anna (varför slutade egentligen Francesca kalla henne det? Mystiskt. I alla fall, vi låtsas att det inte har hänt. Men Annabeth får gärna berätta snart att hon inte heter Anna XD). Cigarettfimparna ligger i en liten hög bredvid sängen. Antagligen borde hon plocka upp dem. Men till och med det känns som en ansträngande handling. Det verkar som om hennes huvudvärk återvände i samma sekund som hon gick innanför dörren. Fast värre. Mycket värre.

((Verkligen mystiskt... O.O Okej, visst ))

Annabeth kom in i rummet, och såg Francesca ligga i sin säng. Vid ett annat tillfälle skulle hon sagt hej, och kanske bett sin rumskompis plocka upp sina cigarettfimpar, men nu brydde hon sig inte. De gråa, allvarliga ögonen var stormiga och skrämmande. Hon var riktigt arg.
Annabeth gick in i badrummet ((har de ett eget badrum i varje rum? Jag menar, blir lite jobbigt att duscha i de publika badrummen...)) och ställde sig framför spegeln. Hennes ansikte var blekt. Håret var lika lockigt och blont som alltid. Ögonens stormiga raseri försvann och ersattes av sorg.
Hon förstod bara inte allt det här om de Välsignade. Hennes hjärna hade tuggat och tuggat på tanken, men till ingen nytta.
Hur kunde något sådant som hörde hemma i Harry Potter eller någon annan magiserie vara hennes verklighet? Varför just hennes?
Annabeth tog några djupa andetag och tänkte på Francesca. Francesca hade gett upp, och uppmanat Annabeth till att inte göra det. Hon hade vart taskig och hård i början, men efter den där konversationen som avzombifierade henne förstod de varandra lite mer (...hoppades Annabeth iallafall). Och Francesca hade haft rätt; det var ingen mening med att ge upp. Då skulle Annabeth aldrig få sin hämnd på Ariana.
Hon gick tillbaka in i rummet, och log lite mot Francesca.
"Hej."

(( Ariana leker djärv och hälsar på Dominus, låter fint. Har inte sett Star Wars. Men schurr. xD))

Ariana har bestämt sig för att "tala" med Dominus. Kommer hon lyckas? Knappast. Men om han försöker något kan hon bara försvinna igen. Hon väntar fortfarande på mentor-polisen som ska se till att hon möter sin död och drar sitt sista rosslande andetag. Men det kan hon oroa sig för senare. Hon lever bara livet en gång. Ariana förvandlar sig till den lilla flickan hon var när hon började matcha musik, uppförande och klädstil. När hon blev mörk, som hennes far så upplyftande beskrivit det. Hon transfererar sig till rummet på en plats såpass långt bort att hon slipper bli översköljd av vattnet.

((Wihoo, Annabeths vatten är kvar ))