(PM) En mugglare på Hogwarts

FÖRLÅT FÖR ATT UPPDATERINGEN INTE VARIT SÅ BRA!!!
(men vi kan säga att jag har ett liv... då känns det inte lika dumt längre)
ÄLSKAR ER!!!!

Kapitel 69
”KOM IGEN HARRY!” folk skrek och hejade. Harry hade sin kvast och flög runt. Allt gick som det skulle. Jag lutade mig ut över kanten för att se bättre. Jag var skit nervös och darrade.
”Annie, om du fortsätter luta dig ut sådär kommer du att ramla.” säger Cloaine och drar in mig för tredje gången.
”Okej då mamma.” säger jag surt. Hon himlar med ögonen men ler. Jag kan höra tvillingarna fnissa bakom oss, men jag ignorerar dem. Jag tittar ut igen och snart lutar jag mig precis lika långt ut över kanten som för några sekunder sedan. Jag hörde Cloaine sucka men hon måste ha gett upp sina försök att dra in mig för hon sa ingenting. Plötsligt såg jag någonting flyga in och sätta sig precis på räcket några centimeter bredvid min hand. En liten fågel. Konstigt… var den inte rädd? Folk håller ju på att skrika sig hesa och dessutom skulle jag lätt kunna fånga den när den satt sådär nära. Jag såg förundrat på den lilla fågeln och insåg att jag kände igen den från någonstans. Jag hade sett den förut. Jag kanske mindes den från en fågelbok?
”Cloaine?” sa jag högt för att överrösta skriken men jag vände mig inte för att se på henne. Jag tittade fortfarande på fågeln. Jag visste inte riktigt vad, men något med den fångade mitt intresse.
”Ja?” svarade hon lika högt.
”Vet du vad det är för fågel?”
”Fågel?”
”Ja, den där.” sa jag och nickade mot fågeln. Jag rörde inte mina händer så att den inte skulle tro att jag försökte jaga bort den.
”Jag ser ingen fågel.” sa hon.
”Den är precis vid min högra hand, ser du nu?”
”Annie, mår du bra?”
”Ja!” utbrast jag irriterat, ”Kom igen? Ser du den verkligen inte?” Jag tittade fortfarande rakt på fågeln.
”Någon verkar visst se i syne!” hör jag Fred säga och jag hör George skratta. Men jag kan fortfarande inte slita ögonen från fågeln.
”Idioter-” mer hinner jag inte säga förens jag känner en hård knuff i ryggen och ramlar framlänges över räcket ner mot marken. Jag hör någon skrika högt men jag är för chockad för att upptäcka att det är jag.

Jättebra!!

Superbra!!!

Fågel? Den där fågeln får mig att rysa.

Awesome ^^

SUPERBRA!

Jippie!!!! Ännu ett awesome kapitel!!! Det var, som vanligt, superbra och jag älskar att läsa varenda litet ord i din fanfiction!!!

Skitbra!

AZUM!

SUPER!

Den där fågeln... Vad är det med den?

Har en liten misstanke om var hon kan ha sett den Där fågeln innan, men tänker inte säga !något. Kul att du är tillbaka!