Skriva av sig-tråden

jag är avundsjuk på alla som ska/är borta på lovet eller spenderar tid med sin henvän (könsneutralt ord för pojk- och flickvän)

Jag gör varken det ena, eller det andra...

*stor kram* ♥

vi får ha ett pity party, käka massa glass och se på nån töntig film

Hatar känslan när man inte har någon att prata med..
När man känner att den personen som brukar förstå en bäst och lyssna inte bryr sig längre.
Och man har andra vänner man gillar att vara med men man kan inte prata på samma sätt.
Man tycker att allt är så bra och man är glad och man har kompisar men allt är ändå fel på något sätt.
Man känner sig ensam fast man inte är det.
Jag är bara allmänt förrvirrad.

I feel you... Men jag är alltid öppen för ugglor om du vill prata! ♥

♥

Samma här för dig c: ♥

Tack♥ c:

♥ c:

Vet inte vad jag känner längre... är varken glad eller ledsen är bara... tom. Tom på känslor, tom på livet, tom på allt.

Wää sitter och bölar som en jävla idiot. Smällde i mig lite lugnande, eller kanske inte lite, lite för mycket. Men jag känner ingen bra skillnad bara groggy.
Jag vet inte hur fan jag ska lyckas hantera och fixa det här. Det är ju en sak när jag mår dåligt bara för att jag ibland mår dåligt, no problems, bara att köra vidare och härda ut. Men detta involverar så många faktorer. Det är lätt det mest komplicerade och jobbiga jag varit med om.

Har bara vågat prata med två om det, min bästa bästa som alltid finns och som stödjer mig i allt och fina fina Robin som jag lätt blivit kär i (jippey!). Och han är så orolig "Jag vill veta att du mår bra så att du inte går runt och mår skit" och han tänker alldeles säkert att jag kanske ska göra illa mig eller något (det ska jag inte, INGEN ska få mig att skada mig själv, INGEN ska sabba mig) och jag får skuldkänslor för att jag vågat berätta det som hänt för honom eftersom han blir orolig och upprörd (dumt VA?? Löjliga hjärna).

Nu kan jag inte uttrycka mig alls längre. Blä. Godnatt