Förändrad värld Lupple & Medi

Hon stönade till. Han var det sexigaste hon sett. Hon försökte ta sig loss för att slå armarna och benen om honom men kunde inte.

Han stötte allt hårdare och när han var klar drog han sig ur.
"Är du nöjd?" Frågade han och knöt loss henne.

Hon kved när hon vred sig innan hon vaknade.
"Rafael?" Frågade hon tyst.

Hon vred sig av lust och hade nått sin klimax mer än en gång. Hon slog armarna och benen omkring honom och pressade sig mot honom. " Förlåt. " Viskade hon igen.


Rafael hade suttit i djupa tankar kring den Finn erbjudit sig att ringa samt gått igenom pärmarna. Han hade fått tillbaka sina blodiga minnen från den tiden. Så när hon vaknade smällde han igen pärmarna och flög upp ur fåtöljen han suttit i. " Ja?" Frågade han, något förvirrat. Han hade inte varit här och nu.

Han pressade henne mot sig.
"Du är förlåten." Sa han och kysste henne ömt.
"Förlåt mig."

Hon såg på honom och satte sig upp.
"Somnade jag härinne? Somnade jag inte i ditt sovrum?" Frågade hon och gned sina ögon.
"Är jag okej?"

Hon besvarade kyssen och smekte honom över nacken. " Du är förlåten. " Viskade hon ärligt.

Han såg på henne. De var i hans sovrum. " Vi är där. " Sa han enkelt. Men han hade ju en fåtölj här inne också. " Du har sovit länge. " Sa han ärligt.

"Men inget sådant bråk mer..." Han kysste henne och smekte henne.
Såg sedan henne djupt i ögonen.
"Är du så öm?"

Hon såg på honom och satte handen för ögonen.
"Jag känner mig så dum..."

Aurora såg på honom och log svagt. " Jag blev bara så nervös. " viskade hon. Fnissade lite och kände efter.. " lite öm. " Erkände hon. Hon kände sig inte jätteöm. Inte just nu i alla fall.

Han log svagt. " Ingen fara. Hur mår du?' frågade han lugnt.

"Du kommer bli bättre..." Han drog handen genom hennes hår.
"Men bli inte sådär igen."

"Jag är lite vimsig." Sa hon och såg på sin arm.
"Jag ber om ursäkt."

Aurora nickade sakta. Funderade lite på hans ord. " Jag åt hela lunchen." Viskade hon försiktigt. Drog in hans underbara doft.

Han log mjukt. " Det är inget att be om ursäkt för. Det är så." Sa han enkelt och gick och satte sig hos hennes.

"Det är bra... Ska du äta med din middag med?" Frågade han och drog henne till sig.
"En omgång till?"

"Men jag var dum?" sa hon och satte sig upp. Drog en hand genom sitt hår.
"Var så dum. Du skrek nästan..."