Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Myling:}


Bara släng dem darling! Bara gör det, tänk inte efter!!!

_{Skrivet av Elma00:}

Men jag våga inte, och det är det som är så hemskt. Det känns så skönt att ha de kvar precis där de är så att jag... kan leva med mina misstag. Eller jag vet inte, men så fort jag kommer på tanken att slänga de blir jag bara rädd.

_{Skrivet av Borttagen:}
Alltså, inget superviktigt det här. Men svenska på gymnasiet är seriöst något av det tråkigaste som finns och det är sjukt, för jag älskar ju egentligen att både läsa och skriva! Men svenskan lyckas på något sätt döda den lusten med sina vetenskapliga papers, pm, metatexter och helvetes jävla disposition. Jajajaja, det är bra att kunna och allt det där, men det är fan inte stimulerande. Ursäkta mitt språk. Borde sluta svära apropå det.

Men annars. Det finns en kille som jag känner att jag typ kanske möjligen gillar lite grann, vilket är rätt skönt efter att ha varit kär i samma kille i två år innan. Obesvarat, kan tilläggas. I alla fall så går vi inte i samma klass utan har några lektioner i veckan tillsammans bara. Alltså, jag är ju sämst på sånt här. Men han är väldigt artig och gentlemannamässig, men samtidigt känns det som att han försöker vara lite cool och rolig under lektionerna - men det måste ju inte vara för min skull direkt.

Vi hamnar jämt och ständigt i samma grupp men han tycks liksom inte ha något emot det, även den gången det råkade blir bara vi två för att hälften av gruppen var borta. Det känns som att han har en öppen kroppshållning, som att han ibland lutar sig lite närmre och sådär - men återigen, vad vet jag? Ingenting känns det som. Slängde iväg en vänförfrågan på facebook som han accepterade, och så har han gjort sig sedd genom att gilla statusuppdateringar, men han har aldrig kommenterat någon av dem. Han verkar inte vara så aktiv på facebook i övrigt.

Är han blyg men intresserad, flörtig eller bara artig? Jag vet inte.

_{Skrivet av Elma00:}
Varje dag tänker jag att jag borde slänga mina rakblad. Ändå gör jag det inte. Varför? Det är en jävligt bra fråga. Jag vill inte ha de längre. Jag vill börja om mitt liv men det fungerar inte. Vill börja leva på riktigt, men det går fan inte. Jag lever i den ständiga rädslan att det inte kommer fungera. Jag kommer skära mig igen och det skrämmer mig.

_{Skrivet av Myling:}


Jag vet hur det känns Du kan inte ge dem till någon och be den slänga dem då?

_{Skrivet av Borttagen:}
Idag så var vi fyra st tjejer som tänkte att vi kunde avslöja hemligheter för varandra. Jag tog en liten, att jag har en blogg som jag lade upp jättedumma inlägg på när jag var liten. Berättade inte ens vad den hette.

Så var det Maddes tur. Hon var jättenervös, men jag trodde att hon bara skulle säga vad hon hade för betyg eller vem hon var kär i eller något. Hon drog upp sin jackärm och visade att hon hade ärr...
Hade ingen aning om hur jag skulle reagera. Hon vill inte att jag pratar med någon åt henne, men jag vet inte. Borde jag berätta för någon? :s Jag bet inte vad jag ska göra...