Sjunde året på Hogwarts

(Tack min härskarinna, min vänstra hand står alltid till ditt förfogande )

(Jack)
- Hej, Laura, sa han och log
- Cara, det var en man, ganska kort, med smutsblont har och begynnande flint, i ca 55 årsåldern.

(Laura)
- Vet du vem det är Cara? sa jag undrande

(Ja det litar jag på annars får du en silverhand xD nur är det så att jag fick ett sms från vår kära Viole och hon har en plan med allt det här :p och jag antar att vi ska låta henne skriva så det blir som hon vill o jag är grymt nyfiken på hennes plan xD hoppas det inte gör något )

( Nepp tycker det låter mycket bättre )

(haha vad bra ja jag är grymt nufiken på vad Viole har hittat på )

Jag rusade upp till jack i flygeln och ställde ned toastarna på hans nattduksbord, sedan böjde jag mig försiktigt över honom och kysste honom.
-"Tack så mycket." mumlade han och försökte sakta säta sig upp men lyckades inte.
Jag tog tag i hans hand och försökte sakta hjäpla honom att stödja sig mot kudden med ryggen.
tillslut när han väl satt upp såg jag tårar rinna nedför min killes kinder.
-"Jack, vad i?" jag hade aldrig sett honom gråta.
-"Vad har hänt?" frågade jag och satte mig bredvid igen.
-"Min famillj..döda" kvävde Jack fram och jag lade huvudet ledsamt på sne och kramade om honom.
-"Vem gjorde det?" frågade jag surt.
-"Det var snappar gänget... det har varit ute efter min familj ända sedan dem skapade en snappargrupp." sa han tyst.
Jag strök bort hans tårar och vände mig om i rätt tid för att se dem andra komma in lunkandes i flygeln.
-"Hej Jack." sa Laura och Cara tyst.
Draco pratade till och med vänligt med honom.
-"Jag tror jag vet vem det var" sa Cara med intensiv blick mot fönstret.
och innan hon hann säga något mer så spottade jag ur mig:
-"Det var Scabior.."
Cara kollade förvånat på mig.
-"Han?" sa hon förånat och Jack nickade och förklarade varför igen.
Jag blundae och tranfererade mig snabbt bort.
-"Nej Viole vänta!" hörde jag Laura skrika, men jag var redan så gott som borta då.
Jag slog i marken vid en liten lägerplats mitt iskogen. det var riktigt välbekant. Det blåste riktigt mycket och regnade, så jag drog luvan över huvudet.
Min och Caras far plus Draco hade räddat mig ur det här tältet för ett tag sedan tänkte jag och kollade på det minimala camping tältet, som jag visste var enormt på insidan.
Den här gången skulle det vara Scabior som behövde bli räddad.
Jag gick förbi den föredetta brinnande elder som hade pälstäcke liggande runt sig och sedan smög jag mig in i tältet och drog av mig luvan.
Jag kollade mig omkring och upptäckte att Scabior snarkande låg på sin bädd och jag smög dit varfter jag höjde staven.
-"CRUCIO!" sa jag grovt och Scabior skrek av smärta och shock.
Han vred sig och krampade tillslut bröt jag förbannelsen.
det small till igen utanför tältet och Cara, Laura och Killarna kom in genom tältöppningen.
Jag hade brecis tänkt ge ifrån mig en dödade stöt när Laura hindrade mig.
-"Nej Viole tänk efter! Jack dog ju inte!" skrek hon och jag stoppade undan min stav varfter jag tryckte mina härnder runt halsen på snapparen som skrämt men roat kollade upp på mig.
-"Du dödade Jacks familj och nästan honom." fräste jag.
-"Westhop? J..jag må erkänna att det var jag som nästan tog livet av grabben, men resten av familjen rörde jag inte!" sa han med ett flin.
Jag slog till honom över käften.
-"Gör aldrig om det, nästa gång dödar jag dig." sa jag förbannat.
-"Som du vill..." sa Scabior ironiskt och spottade på tältgolvet.
Cara stod förbannat som fast frusen och tänkte precis gå till anfall när alla tog tag i henne och transfererade oss tillbaka.
När vi slog i marken tog hon argt ett steg framåt och kollade sig förvånat omkring när hon upptäckte att vi var tillbaka till sjukhus flygeln.

jag hade knappt hunnit reagera innan Viole hade försvunnit.
"Nej Viole, vänta" skrek Laura och jag såg hur Dracos syster försvann.
"Cara vi måste göra något. jag kommer inte stå ut med mig själv i fall det händer henne något." sa Draco och jag nickade tog tag i de andras händer och transfererade mig till stället jag visste Scabior var på. vi landade utanför tältet och vi gick in Laura hindrade Viole från att döda honom.
-"Nej Viole tänk efter! Jack dog ju inte!" skrek hon, Viole stoppade undan stavan utan i ställte tryckte hon sina härnder runt halsen på snapparen som skrämt men roat kollade upp på mig.
-"Du dödade Jacks familj och nästan honom." fräste Viole.
-"Westhop? J..jag må erkänna att det var jag som nästan tog livet av grabben, men resten av familjen rörde jag inte!" sa han med ett flin.
Viole slog till honom.
-"Gör aldrig om det, nästa gång dödar jag dig." sa Viole förbannat.
-"Som du vill..." sa Scabior ironiskt och spottade på tältgolvet. jag såg på Scabior med allt hat jag hade, jag tänkte precis anfalla honom när allt snurrade till och vi var tillbaka i sjukhusflygeln.
"VARFÖR HINDRADE NI MIN?" skrek jag på dem och de backade några steg. Draco gick försiktigt mot mig.
"Cara, de är du som har sagt åt oss att inte döda folk." sa han mjukt och jag såg på honom.
"Jag har sagt åt er ja! men jag har inte sagt någotn om mig själv! ni är alldeles för klena för att klara av det." fnös jag åt dem och vände mig om och började gå fram och tillbaka över golvet. jag hatar Scabior, inte bara för att han är en feg ynkryg utan även för det han gjorde mot Viole och Draco för snart ett år sedan, och nu det han hade gjort mot Jack, och hur många andra hade han inte dödat och fångat in, och jag hatade honom för att jag aldrig visste vart jag hade honom. hur många gånger har han inte slängt nån förbannelse över mig?
"CARA RIDDLE!" skrek Draco åt mig och jag stannade och såg på honom, han gick fram till mig. "Lugna dig."
Han slog argarna om mig och jag kände mig en aning lugnare och jag såg på de andra.
"Förlåt, det var inte meningen att skrika på er." sa jag och försökte le mot dem.
"Jag bara hatar Scabior och jag önskar att jag kunde ta han om honom en gång för alla!" sa jag och mötte de andras blickar

(Jag är visst den ända med förnuftet i behåll, man ska inte döda )

- Ååå Cara tror du inte att jag fattar hur du känner det?
Tror du jag inte vet hur Jack har det?
Om det kan ha undgått dej så är hela min familj död, den med.
Och förmoligen var det ett sådant där snappar gäng eller dödsätare.
Men det är inte meningen att man ska döda, som du själv har sagt så ska man undvika det.
Man mår bara dåligt.
Och du skulle bara våga kalla mig klen en gång till.
Har jag kanske gråtit eller beklagat mig en gång sen jag fick reda på om min familj?
Har jag någonsin svikit dej sen vi blir vänner?
Har jag ryggat undan undan från er som jag umgås med?
Har jag slutat vara med dig på grund av din far?
Och bara för att jag inte kan döda någon så är jag inte klen.
Så kalla mig ALDRIG det igen,

(Jag har Voldemort som far, Bella som styvmor så att jag är någolunda furnuftig och inte totalt störd är ett under )

Jag mötte Lauras blick.
"Ja man mår dåligt av att döda någon. men i vissa fall är det nödvändigt. och i det här fallet är det de!" snäste jag åt henne. och Laura var inte sen med att svara!
Och du skulle bara våga kalla mig klen en gång till.
Har jag kanske gråtit eller beklagat mig en gång sen jag fick reda på om min familj?
Har jag någonsin svikit dej sen vi blir vänner?
Har jag ryggat undan undan från er som jag umgås med?
Har jag slutat vara med dig på grund av din far?
Och bara för att jag inte kan döda någon så är jag inte klen.
Så kalla mig ALDRIG det igen,
jag såg lugnt på henne.
"Nej det har du inte. men hur många familjer tror du inte jag har sätt blivit dödade? hur många familjer tror du inte jag har varit med att torterat? hur många gånger tror du inte jag önskade att jag aldrig hade behövt vara där?" svarade jag henne och Draco såg på mig.
"Har jag någon sin svikit dig då? eller någon av er? jag hjälper er så fort jag kan! jag gör allt för att ni ska vara säkra mot Voldemort, mot min far! och jag har inte ryggat undan från dig heller! vilket jag kanske borde ha gjort på grund av min far. men jag går i mot honom bara för at tkunna vara vän med er!" snäste jag argt och Draco backade ett steg
"Jag vet att du inte är klen! och jag är ledsen för det. men ni behöver aldrig stå mitt i mellan, ni behöver aldrig vara rädd för att nån av era vänner ska dö på grund av något ni gör! jag vet aldrig vad pappa planerar, jag vet aldrig vad Harry planerar! jag bara hoppas att ingen ska dö! och alla ser på mig som om det vore mitt fel att världen är som den är! jag är bara männsklig inte mer!" sa jag trött och satte mig på golvet och drog upp knäna till ansiktet och slog armarna om dem och böjde ner huvudet.

(Förlåt att det här inlägget blev så himla argt xD men jag tkt det var lite kul!)

(Haha visst är det XD, nu är Laura arg Hon bråkar med mörkrets härskarinna det kan aldrig gå väl )

- Tror du jag inte vet vad du och din far har gjort?
Tror du inte att jag avskyr det du har tvingats göra?
Det är väll klart jag förstår hur svårt du har med en far som du inte vill svika och vänner du vill beskydda.
Men kan du någonsin tänka ur någons annans perspektiv någon gång?
Kan du tänka det hur jag har det t.ex. jag är vän med dottern till den far som är orsaken till att min familj är död.
Jag har fått lära mig svartkonster för att kunna skydda mig själv från din far och hans dödsätare.
Jag kan när som helst bli dödad eller satt i Askaban, för att jag är smutskalle.
Kan du tänka dig hur det känns kanske?
Kan du göra det o du Mörkrets Härskarinna?
Nej förmodligen inte, du är väll lika tjockskallig som din far som inte kan tänka på andras kännslor eller hur andra har det.
Jag trodde du var bättre än så, Cara,
sa jag med blixtrande ögon och förbannad röst mot den ihopkrupna Cara.

(Hahah precis xD )

jag hörde Lauras röst eka i öronen och jag såg argt upp på henne och jag kände att mina ögon av lika röda som pappas, jag ställde mig argt upp.
"Det är väll klart jag kan tänka ur någon annans perspektiv!" skrek jag
"Det är de enda jag gör! jag förstår hur det måste vara för er, ni hatar min far och ni är antaligen lika rädd för honom som resten av världen! jag förstår att ni vil se honom död! men förstå mig då som är den enda i hela världen som inte vill att han ska dö!! jag försöker försvara honom mot en hel värld! och vad får jag för det? jag får blickar och kommentarer om att jag är lika dan som honom!" skrek ja goch började gå¨fram och tillbaka över golvet.
"Jag är inte som honom, jag kan tänka och handla själv. och tror du inte jag är rädd att hamna i Azkaban?! vart tror du jag kommer hamna om Harry vinner! tror du alla kommer tycka synd om mig och låta mig vara kanske? nej jag lär hamna i Azkaban på livstid! och ni lär inte hamna i Azkaban! för ni vet att jag inte skulle tillåta det! men om du inte vill vara min vän så tvingar jag dig inte! du är fri att gå när du vill! jag tänker inte tvinga dig att stanna!" skrek jag och pekade mot dörren
"Jag trodde du förstod att jag inte var som honom och skulle göra allt för er? men jag hade tydligen fel! jag borde kanske lyssnar på pappa när det gäller valet av vänner!" skrek jag och stirrade argt på Laura