prs yehet & kkaebsong

Långsamt löser Joshua lite på greppet om sjuttonåringen, nej, det vill han inte.
"Helt ärligt, nej. Kanske jag hade lust att göra det mot Anthony den där kvällen.. men jag har absolut ingenting emot dina vänner." erkänner sextonåringen. Andrew hade varit förvånansvärt snäll om han kommer ihåg rätt, och Jayden var nog lite för rädd och ovan vid Zihao i vargform för att komma med. "Jag dömer dig inte.. bara du håller tankarna just det, som tankar, och inte verklighet. Dock finns det ingen anledning till det, för jag är bara intresserad i dig." Joshua lämnar några pussar över den andres ansikte.

Kanske det var där sanningen befann sig, men Zihao kände sig ändå otillräcklig och dum. Vem ville egentligen ha en psykotisk galning till pojkvän? Förmodligen inte speciellt många utöver Joshua.
”Inte för stt vara sån, men jag kan inte undgå att ha problem med dina”, muttrade han och vek undan med blicken. ”De hatar mig och jag har inte den blekaste aning om vad jag måste göra för att de ens ska ge mig en chans”, erkände han tyst. Inte för att han varit särskilt trevlig mot dem innan, men det var mest eftersom de utstrålat starkt ogillande gentemot sjuttonåringen.

Joshua glider ifrån sitt grepp om den andre eleven och sjunker ner mot madrassen. Sluter ögonen medan tankarna börjar koka över. Visst hade han en aning om att det var så det låg till, men det är ändå svårt att få in det. Han vet inte vad han ska svara på det, det går inte direkt att välja. Både hans vänner och Zihao har sårat honom innan, men välja tänker han aldrig göra.
"Be om ursäkt. De hatar dig endast för de sakerna du gjort tidigare, kanske är så att de inte litar på dig." viskar han tyst och suckar lätt. Joshua avskyr det, för han vet att hans vänner endast vill det som är bäst för honom, men ändå förstår de inte att det är Zihao han mår bäst med.

Zihao makade sig bestämt närmare Joshua när han släppte taget som sjuttonåringen. Att inte vara så nära den andre som möjligt, fick honom att bli lätt panikartad. Han klarade inte av det, och skulle troligen inte göra det på flera veckor.
”De borde lita på mig vid det här laget, jag är hur gullig som helst när jag väl vill vara det”, gnällde han och virade sina egna armar omkring en av sextonåringens respektive. ”Jag menar, alla som har en yvig svans och fluffiga öron borde anses vara söta och älskvärda”, rabblade han vidare, buttert med putande läppar.

Joshua höjer på ena ögonbrynet mot den äldre, sneglar en liten stund mot honom innan han vänder blicken mot taket igen.
"Du har inte pratat med dem en enda gång. Plus blev de aningen upprörda när vi gick skilda vägar." viskar han förklarande och sluter ögonen. Kanske Jordan och tvillingarna skulle kunna tyckas acceptera Zihao lite mer. Men Julian och Liljah? Sextonåringen vet inte om det kommer att gå överhuvudtaget. Han känner hur sjuttonåringen virar sina händer runt en av hans egna, klänger sig fast som en koala. Hela samtalet om vännerna har dock dragit ner hans humör något otroligt. Faktumet att de börjat ignorera Joshua så fort han började umgås med Zihao svider fortfarande, tänk om det händer igen? "Tro det eller ej, men jag har inte berättat för dem om din yviga svans eller dina fluffiga öron."

”Jag har nästan försökt prata med dem, men de skrämmer mig faktiskt”, mumlade sjuttonåringen och slängde upp ett ben över Joshua, krävde all närhet han kunde ta för sig av. Sanningen må ha varit skrattretande, däremot var det han precis sagt sant. Den andre hade helt klart rätt när det kom till det faktum att han faktiskt aldrig pratat med sextonåringens vänner. Det berodde dels på att han kände sig hotad av dem men även på grund av det simpla faktumet: de skrämde skiten ur honom. Ja, gryffindoreleverna i årskursen under den sinnessjuka galningen, sände kalla kårar upp för ryggen på honom. Förut hade Zihao aldrig haft några problem med att vara illa omtyckt - han hade till och med uppskattat det ibland. Men nu när han bokstavligen kunde känna av hur mycket folk ogillade honom, hade den åsikten ändrats helt. Ögonen riktade sig slutligen mot Joshua, betraktade honom stillsamt samtidigt som ett blekt leende uppenbarade sig på läpparna.
”Tror du de skulle tyckte lite bättre om mig om de fick reda på det? Tillsammans med en massa andra pinsamma saker om mig...till exempel att jag är mörkrädd.”

Ögonlocken öppnas med en aning förvåning och tillåter Joshua att snegla mot sjuttonåringen innan blicken återigen dras till taket.
"Varför skrämmer de dig?" frågar han efter en stunds tystnad. Nej, hans vänner är nog de mest ofarliga människorna han stött på. Trevliga och extremt mysiga. Zihaos vänner däremot, hade elvaåriga Joshua blivit rädd för även om de inte alls varit särskilt elaka mot honom. Nu finns det ingen större rädsla för dem, kanske han bara slutat orka bry sig. "Kanske, kanske inte. Helt ärligt tror jag inte att det gjort en så stor förändring om du inte pratat med dem innan. Kanske om du försöker komma överens med dem någon gång, och att de senare får reda på att du som exempel är mörkrädd. Vad vet jag."

Med en suck rullade Zihao över på ryggen och drog upp benen mot bröstkorgen. Ögonen fäste sig uppe i taket, likt Joshuas.
”För att de gör det, okej?” Mumlade han och skakade på huvudet för sig själv. ”Jag har inte den blekaste aning om hur man pratar med folk, det borde du redan veta”, påpekade han sedan och viftade med de smutsiga tårna. Sjuttonåringen hade inte duschat på alldeles för länge och det hade slutligen börjat framgå. Håret var fett och äckligt, för att inte tala om att han luktade förskräckligt illa. Det märktes kanske inte i det första taget, men förr eller senare skulle det defintivt göra det.

"Okej, förlåt." mumlar Joshua och drar täcket över ansiktet innan han vänder sig om med ryggen mot Zihao. Varför beter han sig så sjukt konstigt? Sextonåringen själv vet inte ens om varför han reagerar på det sätt han gör. Kanske han borde veta det om sjuttonåringen, det finns säkert en hel del som han inte vet. Med blicken rakt fram, mot nattduksbordet kväver han en liten suck. Nej, Joshua har ingen aning om vad han håller på med. "Du behöver inte vara rädd för dem, jag ska försöka prata och förklara lite mer för dem."

Zihao fortsatte att blankt stirra upp i taket ett slag, innan han slutligen fick ryck och kastade sig över sextonåringen.
”Vafan, jag tycker att vi skiter i alla andra”, sade han och försökte luta ansiktet närmare Joshuas, trots att det var nästan omöjligt med tanke på hur han satt och den andre låg. När han gav det ytterligare ett försök tippade den långa, klumpiga kroppen över och vidare ner på golvet med en smäll. Hur lyckades han ens? Det borde inte vara lagligt att ramla ur sängen när man inte låg och sov.