prs wolfy & rollspelare

"Precis, och du listade ut det när vi myste. Du rörde vid ärret och såg ett av mina minnen." sade han och kollade på henne. Han fuktade sina läppar och kliade sig i nacken. Han tvekade lite innan han vände henne ryggen för att visa ärret.

"Jag vill inte röra vid det," sa hon direkt då han visade henne sin rygg och pressade lätt sin kropp mot fåtöljens ryggstöd som för att komma längre bort. Hon kände inte för att röra vid hans ärr. Inte nu i alla fall. "Vad var det för minne?"

"Nej, tänkte bara så du ser hur det ser ut." sade han och drog ner sin tröja igen. Han vände sig mot henne och berättade om minnet som hon hade sett. "Fast det är olika varje gång, man vet inte riktigt vad man får upp."

Stella satt under tystnad och försökte bearbeta allt det som James berättat för henne. Fallna änglar, nefiler.. Det var mycket på en gång och allt kändes näst intill obegripligt att förstå.
"Vad har det här med någonting att göra?"

"Din kidnappning, det var en nefil som tog dig. Det var mitt fel, han trodde att du visste mer än vad du gjorde för att du var min tjej." sade han och kollade på henne med stora ögon. "Förlåt mig."

Oförstående vilade hon blicken på James en lång stund innan hon reste sig upp.
”Jag vill gå hem nu,” sa hon bara, kände inte att hon ville lyssna på honom något mer utan ville få vara i lugn och ro och tänka.

"Jag kan skjutsa hem dig." sade han och reste sig upp. Han tog på sig en jacka innan han la bilnycklarna i bakfickan. Han granskade henne och kliade sig i nacken.

”Jag går hellre.” Hon tyckte inte om tanken att han antagligen visste var någonstans hon bodde och hon ville inte prata något mer med honom idag, hade fått tillräckligt att tänka på redan.

"Ta min bil, när du känner att du vill prata så kom med den. Jag har två." sade han och räckte över sina nycklar. Han ville inte att hon skulle gå ensam, speciellt inte med tanke på vad som hänt senast.

Skeptiskt såg hon på bilnycklarna innan hon tillslut tog dem och nickade lite som tack innan hon vände sig om för att kliva in i hissen. Antagligen skulle hon inte kunna hålla sig borta särskilt länge men nu behövde hon rum för att andas och tänka lite.